Flytta… igen..
Nej.. det kändes inte som något jag direkt ville göra igen. Men ibland måste man göra saker som man kanske inte helt vill.
Jag och barnen flyttade tillbaka till huset i fredags. Det satt långt inne att göra och jag drog ut på att ta steget så länge som jag bara kunde. I onsdags gick det inte längre. Både jag och barnen har trivts så bra i lägenheten.
De stora öppna ljusa ytorna, den stora balkongen som tillåtit sparkcykelturer för Milton.. grillkvällar mm Även om området där vi bott inte har det bästa ryktet så har vi alla känt oss hemma.
Jag har lärt mig så otroligt mycket på denna resa om både mig själv och livet. Barnen har fått se lite verklighet vilket gett bra perspektiv för dem. Vingelsta är en skyddad verkstad.
Kommer att bära med mig många av dessa minnen för resten av mitt liv. Förlovningsfester i grannhuset där det spelades arabisk musik för hela kvarteret 😅 Milton och jag dansade på vår balkong..
Helger där den arabiska musiken startade efter lunch och folk sjöng med. Familjerna såklart kvinnor som kom ut bärandes på mat fat.. efter fat.. massor av mat som bars ut på gården och i bilarna.
Kvinnorna och barnen på kvällarna med allt mysigt högljutt snack. Ständiga tillrättavisningar av barnen till sen kväll.. varje kväll.. vid åtta brast det alltid och alla fick gå hem. Kväll efter kväll.. så mycket liv ❤️ Så mycket
kärlek och så annorlunda mot allt jag, och barnen, är vana vid.
Möten i hissen med människor som berättade hur det är att leva här. Många av de jag mötte frågade snällt vad jag gjorde där. En svensk kvinna med tre barn.. lite malplace för dem. Men aldrig blev jag bemött med disrespekt utan mer
av en stor nyfikenhet. Ja.. och såklart en hel del varningar "ta dig härifrån, detta är ingen plats barn ska växa upp på".
Polisbilarna runt gården blev en vana att se. Tyckte mest det kändes tryggt. Fina möten med barn och ungdomar på gården och i huset. Mycket nyfikenhet, öppenhet, vänlighet..
Jag har faktiskt njutit av mycket i denna upplevelse. Förutom kanske det eviga ständiga letande efter parkeringsplatser. Men jag blev ett proffs på fickparkering 😃
Det kändes sorgligt att lämna allt även om jag vet att det vi kommer till, dels i huset, dels i vårt nya boende kommer bli underbart, tryggt och bra för oss alla.
Bäddar in alla minnen i en liten röd ask i hjärtat som jag aldrig kommer att glömma. Tänk vilka resor livet kan ta en ut på 🥲
