Skorven

Vem som är skorven..? Jo det är jag det!
Tillbringade nämmeligen halva dagen idag med att storstäda och packa ihopa och ut i bilen i Degeberga. Väl hemma skulle allt packas ut och in igen, tvättas, golven dammsugas, badrummet städas och sen iväg och handla. Kom efter tre butiker hem igen till en kanonhungrig make och liten fis som ropade maaaat när jag satte tassen innanför dörren.

En middag lagad och undanplockad, femtioelva färdigmonterade leksaker senare och ännu en utrensning bland de gamla leksakerna är vi nu äntligen (nästan..) klara.

Storasyster är ÖVERLYCKLIG över alla nya saker och svävar som på små moln. Springer mellan de olika sakerna med den nya dockvagnen framför sig, en mjuklift med hennes högt älskade docka pappa i och mobiltelefon i handen ivrigt pratandes såklart. Hon är bara såå söt så man kan äta upp henne!

Det trista är att hennes ,mor, dvs. jag, förvandlats till en skorv, dvs, en energilös hålögd trist mams som mest av allt just nu bara skulle vilja gå och lägga mig och stirra i taket. Är helt jekla slut efter dagens eskapader, röd i hela nosen och fortfarande vilt flåsade som värsta klimakterietanten med vallningar.

Gjorde just det man precis INTE ska göra när man är i skorvstadiet och tittade in vad alla andra gör på facebook.. Verkade som att i princip alla hade hur mycket energi som helst och gjorde roliga planer till höger och vänster. De fick inte skorven här hemma att känna sig så mycket piggare kan jag avslöja ;)
Fjantig man är egentligen, jag vet verkligen det, men ibland i skorvstadiet kan man bara inte låta bli.. Maschokistfasoner är precis rätta namnet för detta beteende!

Nä, nu är det sluttramsat för idag! Nu ska jag och choklakartongen gå in i sängen och stirra i taket och på mina fula pensionärstossor.. Det ni det är livet det!

fast såhär pigg var jag när vi åkte hem! Ser inte alls onaturligt eller tillgjort ut va..?



Men vi lämnade iallafall ett perfekt och kliniskt rent hus bakom oss..



Storasyster provade för säkerhets skull att vattenflaskan fungerade som den skulle innan vi åkte.. iskallt som det var åkte vi hem i 29 gradig värme för att hon inte skulle bli sjuk igen..



Näe vetnivad nu är det sängen som gäller!



för vissa..

kanske det kan se ut som ett diskställ.. men för storasyster är det en prima picnicbänk!

fortsatt mys i snöskogen

Flisan gör tummen upp för filmkvällar framför öppna spisen :) Igår var det Pirates of the Caribbean på SVT som (kryss i taket) hela familjen låg och myste framför. Hur underbart som helst men jag börjar känna lite kill i magen av längtan tillbaka till civilisationen. Ska bli härligt att komma hem imorgon trots att jag säkert kommer längta tillbaka samma minut som jag sätter fossingen innanför dörren hemma.




Flisan, barnet som ger sporten "pill i naveln" ett ansikte ;)

Just nu sitter jag framför öpnna spisen med en kopp kaffe. M och storasyster har precis gått ut iklädda full arktisutrustning för att åka pulka. Så skönt.. det är väldigt sällan jag sitter helt ensam så jag måste nog erkänna att jag njuter för fulla muggs. Har tagit fram julkappsbooken "Dybgkåt och hur helig som helst" vilken skall avnjutas precis här, alldeles för mig själv.
Blir kanske inte färdigläst idag precis för om lite mer än en timma ska vi åka till gammelmormor och morfar i ystad för middag och.. middag.. och middag.. blir alltid tokmycket mat när vi är där så i princip gör vi inget annat än äter en hel eftermiddag. *fniss* Men det ska bli kul ändå!
För M betyder det otroligt mycket att komma dit. M's mamma gick ju bort samtidigt som vi blev gravida med storasyster och mormor har alltid betytt mycket för honom. Det var till exempel alltid där de firade jul när han växte upp. Så i smyg så njuter jag nog lite av att se hur glad han är när vi är hos mormor..
Kom på att jag måste fixa julkappen klar också innna vi åker.. Har gjort två olika sorters marmelad och en flaska hemlagad jordgubbslikör som jag ska snajsa ihopa i en liten korg med sånt där genomskinligt prasselplast runt. (kommer inte ihåg vad det heter..)
Hmm.. får nog vänta lite med boken tyvärr..

det är något magiskt

med jullov..
Speciellt när det är fullt av snö utanför fönstret, snövit  tjock dimma över fälten när man vaknar och man befinner sig långt utanför storstan med en bonde som heter Hilver som närmsta granne..
Magiskt!
Magiskt är också den underbara känslan av noll stress som infunnit sig i det S'ska hemmet..
Idag åkte vi på spontanutflykt till syrran efter att ha tillbringat förmiddagen i pyjamas ivrigt bakandes äppelkaka i storasysters julkappsleksaksformar. Den där känslan av att ha tid, ro och ork är verkligen fantastisk och något som jag ibland känner att jag saknar efter att jag börjar jobba igen. Ha tid och kunna skratta åt att det kommer smet på golvet, att ett ägg går sönder, att få frågan "mamma vad gör du" för femte gången i rad och ändå svara tålmodigt vad det är jag hittar på.
Härligt är precis vad det är och jag börjar nästan tycka om mig själv igen som mamma efter att ha varit mitt livs största mammakritiker sen jobbet började.

Efter en helmysig eftermiddag hos syster och litet gudbarn var storasyster ikväll näst intill omöjlig att lägga. Lillstrumpan har pratat om spöken i flera veckor nu mycket eftersom hennes absoluta favvis för tillfället är lilla spöket Laban. När jag för åttande gången försökte bädda ner henne igen vid tiosnåret reste hon sig plötsligt upp med ett rycka och stirrade med vidöppna ögon på mig.
"Måste titta mamma!!" sa hon varpå hon sprang iväg med sina sömniga ramliga fötter över det knirrande golvet. Till min stora förvåning sprang hon inte in till pappa utan istället bort till toaletten där hon försiktigt, försiktigt öppnade dörren och kikade in. Kroppsspråket fick henne nästan att se rädd ut och när hon öppnat en femcentimetersglipa smällde hon igen dörren med en pang som till och med fick mig att hoppa till. Hastigt vände hon sig om och spärrade åter igen upp ögonen och tittade på mig.
"Spöken" sa hon sen med bestämd röst. TRE spöken på toaletten!!
Ojdå sa jag så entusiastiskt och ofnissigt som jag bara kunde.. det måste du ju bara berätta för pappa!
Sagt och gjort. Den lilla nakenfisen sprang med viftande armar in till pappa i köket och berättade med sann entusiasm vad hon sett. Pappa var ungeför lika entuasistisk och fnissig som jag men fick ändå förklara för den frågvisa dottern precis i detalj vad ett spöke var.
När han var klar med den andra förklaringen flaxade nakinfisen in till mig i sängen och krävde ytterligare en förklaring om vad ett spöke egentligen är.
Efter två förklaingar från mig och ytterligare en från pappa när han anslöt i sängen nöjde hon sig och kröp in i min famn.
Men somna.. nej det skulle hon inte.. Efter en låång genomgång om vad en tandläkare är och vad som händer om man inte borstar tänderna PLUS en muta i form av en present imorgon när mamma och pappa ska gå på stan själva (!) så somnade hon till slut.

Låg en lång stund och tittade sådär beundrande som jag inbillar mig att bara föräldrar kan titta på sina barn. Lade mig tätt intill hennes lilla mjuka kind och snusade lite på den. Stal några pussar på pannan och på de gosiga små kinderna och var nära på att väcka henne i min hemliga smygkärleksförklaring.
Men.. jag ville bara att hon skulle veta hur otroligt mycket jag älskar henne och att jag alltid alltid kommer finnas där för henne oavsett vilka val hon gör i livet.
Precis sådant där man hinner tänka på när man är här ute i ödebygden med kylen full av rester och med bara trista tv-kanaler..
Nyttigt är bara förnamnet på vad det är att vara här.. En sann lisa för själen..

like father like daughter..

Underbar julafton

Med precis allt.. god mat, julmys med familjen, kanonpresenter.. Fick dessutom den finaste presenten av alla när jag mitt i natten vaknade av att Alice busade loss i magen. Som jag njöt.. Jag tror ärligt talat inte att det finns någonting i hela, HELA världen som går upp emot den känslan. Att känna sitt barn sparka riktigt för första gången, inte bara fladder utan riktiga rörelser med små små lätta sparkar. Som vispgrädde på chokladen, som en kram när man som bäst behöver den en njutning som ingenting kan uppmäta sig emot.
Dagen blev härlig även idag. Vi stannade kvar och bara slappade hela familjen med mormor och morfar. Åt massa god julmat som var över och länsade chokladkartongerna.
Lycka i familjeformat!
Väl i Degeberga blev lyckan lite omskakad men faktum är att både jag och M fnissade så vi höll på att kissa på oss i snön..
Väljer att berätta i bilder.. det blir ju inte alltid som man tänkt sig ;)

Ett ihoparasat uthus som inte fixat all snö..

Ett uthus som inte orkade all snö..

En bil som fastnat i snön

En bil som fastnade TOTALT i snön med framdäcken och fick grävas fram..



och en igensnöad entré med en meter snö fram till dörren som fick skottas fram i elva minusgrader :)

Fast nu har vi mys framför brasan .. riktigt riktigt mys..





ibland är världen lite uppåner ;)









så mycket kärlek..

God juuul

god jul önskar Hela Familien S! Antar att även Alice hälsar eftersom hon sparkat som en tok sedan igårkväll :) 

Innebär det att jag blivit vuxen kanske ;)

Ibland känner man sig som en liten fjant på 13 år.. idag är en sådan dag. Imorse när vi vaknade satte sig M och tittade på vägläget i Skåne för att konstatera att det kunde komma uppemot 20-30 cm i nord östra skåne. Dvs. vid stugan dit vi var på väg idag.
Allt ät redan utpackat i bilen och vi slet verkligen som små djur igårkväll för att bli klara för tidig avfärd idag. Dessutom var även inplanerat ett mysstopp hos farmor och farfar för kaffe på vägen.

Har längtat och längtat efter denna dag.. så otroligt.. nästan som ett barn som längtar till julafton.. denna dag skulle bli magisk.

Nåväl.. tillbaka till mannen vid datorn..
Storasyster och jag ligger gosigt nerbäddade och myser under täckena i sängen och pratar om julafton när vi hör följande uttalnde från skrivbordet;

"Ja, idag åker vi ju ingenstans iallafall!"

Jag blir tyst och känner hur magen krånglas ihopa till en liten klump. Jag får anstränga mig att inte likt en tonåring resa mig upp i sängen och skrika obstinat tills svar;
"Jamen kör du inte då din jkla fegrumpa så kör jag!!!!"

Men det gör jag inte.. Istället ligger jag knäpptyst och vibrerar lite lätt av tvååringen som fått pruttmani på min mage.
Det är tyst.. knäpptyst och snön faller utanförfönstret. Små små flingor som just nu känns som förbannade jädra snöh..

Ligger och funderar på nästa drag.. ska jag försöka övertala honom, börja gråta, acceptera och sura.. vad fasen gör jag för besvikelsen sköljer likt tsunamivågor över kroppen.
Näe, tänker jag, jag ska försöka göra det allra allra bästa av dagen ändå! Fört min skull och för storasysters ja och för allas skull.. Vi har haft nyss lagt ett par rejält jobbiga månader bakom oss med oro för både det ena och det andra och det vi mest av allt behöver just nu är värme, kärlek och närhet i familjen.
Och steg för steg så får jag ihopa bilden av en lillejulafton hemma utan att känna hur sorgen och besvikelsen över att inte få komma till Degeberga tar överhanden..

Vi kan ju äta frukost, mysfrukost, läänge... Jag kan köpa den sista julklappen till M..  Vi kan gosa i lugn och ro hemma. Julkapparna som saknas kan vi hitta bilder på som skrivs ut imorgon och packas in som paketer..
Kanske kan vi träffa fina vänner som vi saknar och fika..

Ja världen har ljusnat och jag kan skönja ljuset i tunneln. Dagen som kunde bli grå och ledsen kommer nog bli ganska bra ändå.

En riktigt God Julönskar jag er alla som läser!

glada nyheter.. en hemlis..

M och storasyster kom och hämtade mig på jobbet idag.. jag var då ungefär vad som bäst kan beskrivas som i upplösningstillståndet med anledning av det extramöte på Ms jobb som ägde rum under eftermiddagen.
Storasyster sken som en sol när hon kom in och berättade att hon fått klistermärke hos doktorn idag.. ja och penicillin som hon inte äter kontrade M med.
Men i den stunden struntade jag blankt i både medicin och allt annat bara jag fick veta vad som sades på mötet.

Jag får inte säga någonting alls.. ingenting det har jag lovat M. Men det jag kan säga är att M med största säkerhet får behålla sitt jobb. Nu när jag skriver det trillar tårarna så jag kan nästan inte se tangentbordet. Herreguud ni anar inte hur lättad jag är. Nu kan vi verkligen ha en god jul...

å sen lite sol :)

För egentligen har vi haft en helt underbar dag idag. Storasyster är så taggad inför julafton och pratar knappt om annat. Fast idag hann vi inte mer än in på Hansa förrän hon sa "Iinte träffa tomten idag, tomten lääskig!" Vi fick garantera flera gånger att hon skulle slippa hälsa på honom innan hon trodde oss. När vi sedan skulle ta hissen igen blev det samma visa igen. "Iiiinte ner och träffa läskig tomte!!"
Hihi M och jag fnissade lite i hemlighet så gosigt att hon är så rädd för tomten! Undrar hur det kommer gå på julafton ;)
Ikväll när vi kom hem och ätit middag berättade jag för henne att tomten varit här när hon sov och lämnat något till henne. Ni skulle sett hur de små ögonen spärrades upp och glittrade..
Tomten hade lämnat veckans lördagsgodigpåse med en massa olika sorters godis vilket såklart blev succé. Mycket spännande tycker storasyster att själv få prassla ner hela handen och välja bland alla bitarna.. och mycket lättare att välja när hon inte är med så man bara kan ta bitar som man vet att hon gillar. Det blir så mycket ätande av bättre begagnade godisbitar annars ;)
Dagen på stan avslutades med karusellåkning där minsann mammsen fick äran att åka med!





Först lite gnäll..

Ååå vad trött jag är på vår förkylning och hosta! Storasyster är fortfarande inte frisk fast hon varit krasslig i över fem veckor nu. Tokigt! Igår kväll hostade hon igen så att vi fick byta sängkläder mitt i natten. Framåt morgonen vaknade hon igen av hostan och vi fick trösta i en timme innan hon lkunde somna om. Stackars stackars lilla älskling!
Ringde sjukvårdsrådgivningen imorse och fick rådet att bege mig till vårdcentralen igen. Så på måndag knatar M dit och får en koll och förhoppninsvis ny hostmidicin. Den hon fick förra gången är en pina att ge henne.. hon vill bara inte få ner den! Dessutom hjälper den inte ett smack så jag antar att vi får ta till starkare grejjer nästa gång..
Varför uppfinner de inte en god hostmedicin och fungerar till barn? Konstigt tycker jag!

Meeen.. blev ju gnälligt dethär.. skriver faktiskt ett nytt positivt inlägg istället för egentligen är jag inte alls så neggo som det kanske kan låta i dethär inlägget :)

kollade precis..

..namntoppen 2009 och Edward finns inte med! Detta innebär att Edward från och med nu är en het konkurrent till Harry! Harry Edward... smaka på det.. FINT! Dessutom får han det mycket coola smeknamnet Ed!
*gillar*

Namn.. namn.. och åter namn..

Vad sägs om Harry Edvard.. kvällens hetaste namnförslag :)

Bajsig dag på alla sätt ;)

"Morgonen" idag började klockan två av att min kära make till slut sa till mig på skarpen att gå upp och ta hostmedicin.. Jag hostar fortfarande som en tok på nätterna och fånstrejkar med att inte ta hostmedicinen trots att den är helt ofarlig för gravida både enligt min doktor och Fass.. men man VVEEETT ju aldrig.. tänk OM den är farlig ändå tänker jag min meskorv.. och strejkar..
Sov alltså skruttdåligt och smittade givetvis även glatt av mig av hostljuden på min kära familj under resterande delen av natten.. Ja, dvs fram till sex när jag vaknade av att M startade datorn och hela rummet lyses upp. M hade i den arla morgontimman plötsligt fått för sig att datorn stod på och att den skulle bli överhettad och ta fyr om han inte släckte den.. klockan sex..
Detta resulterade i att både storasyster och jag vaknade. Storasyster.. inte på det allra soligaste humöret..
Storasyster grät en kvart men hämtade sig sedan och började snacka på som bara den. Jag försökte låtsassova när plötsligt en konstig lukt spred sig i sovrummet.
BAJS!
Storasyster som ALDRIG aldrig bajsar i blöja hade helt oförklarligt lagt av en av sina inte allra doftfattigaste laddningar.. När jag konstaterar faktum högt säger M.. "Jamen det sa hon ju för en stund sen att hon behövde gå på pottan.." Jag med mina öronproppar hörde ju givetvis ingenting av det och han hade alltså inte brytt sig utan låtit det stackars barnet ligga och bajsa i sängen. AAaaargh...!
Nu var plötsligt inte jag på mitt soligaste humör och gick skällande likt en ilsken rottweiler upp med det bajsiga barnet. Hon var givetvis hur ledsen som helst eftersom hon fått.. jag behöver inte skriva det igen och skrek som en stucken gris medans tårarna trillade.
Fick trösta såklart hur ilsken jag än var..
Efter dusch och massa mutter föräldrarna Alice emellan kom vi slutligen iväg. Jag skulle på kurs och på Börshuset och vi hämtade som vanligt upp min goa kollega på vägen. Har ni provat det någon gång? Gå ifrån att vara tvärilsk och stå och mumla arga ord på sin man i hallen till att plötsligt bli tvungen att på nolltid skärpa till sig när man kommer till jobb.. Klurigt värre..
Lugnade mig dock när jag fick en kopp kaffe och träffade mina andra två fina kollegor som skulle på kursen med mig. Kände mig som en överkört roadkill där jag satt osminkad, fortfarande lite småilsk och trött som tusan. Hjärna spann likt en hyperaktiv katt på högvarn om allt som jag skulle vilja tala om för min man och jag fick till slut plippa ner några väl valda ord på sms. Fick en fin liten kärleksförklaring till svar och plötsligt satt jag där med tårar i ögonen.. Älskar ju honom ändå och jag var precis lika dum som han minsann!
Började plötsligt lyssna till föreläsingen för att upptäcka att den inte alls var så tokig. En riktigt intressant föreläsare faktiskt som talade om hedersrelaterat våld i invandrarfamiljer. Hormonera bubblade efter den turbulenta morgonen när föreläsaren kom in på en självupplevd historia. En väninna till henne, en fyrbarnsmamma, som kämpat för att skydda sina barn under flera års tid som till slut lyckades fly och rädda sig och sina barn. När nytt boende är ordnat åkte hon, i tron att hon var skyddad, tillsammans med barnen tillbaka till sin gamla bostad för att hämta kvarglömda saker. När hon står i köket kommer hennes före detta make in med ett gevär i handen och skjuter henne i huvudet. Brevid henne står hennes 16-åriga dotter som kastar sig ner på golvet och försöker stoppa blödningen. Modern är fortfarande vid liv och de andra barnen kommer in för att hjälpa sin syster. Före detta maken upptäcker då att han misslyckats med att döda sin före detta hustru och tar fram en kökskniv som han, framför sina barn, knivhugger mamman med 17 gånger innan han springer iväg. Kvar ligger kvinnan död på golvet med sina fyra barn omkring sig..

Först kom de diskreta tårarna i ögonvrån.. som övergick till att fylla hela ögat och sakta trilla ner över kinderna. Diskret.. nej det gick inte.. Inte när näsan också anslöt till gråtpartyt iallafall.. Så där satt jag och grät och snorade med mina kollegor tittande undrande omkring mig. Suck..

Jaja.. resterande dagen blev inte alls så tokig faktiskt. Kul eftermiddag på jobb efter supergod lunch på Börshuset och sedan myskväll med mamsen och papsen ikväll. Storasyster har gått bazurk över att mormor och morfar var på besök och var nästan så att varken jag eller M kände igen henne.. menmen hon var glad iallafall och det var det som var huvudsaken! Nej nu är det nattis nattis.. och ja.. ikväll tar jag hostmedicin ;)

och nu börjar det arta sig!

HA!

Jag vet vad jag önskar mig i julklapp! En enkel systemkamera :)

Andra födelsedagen och första riktiga lucian avklarad!

Så härligt det är med allt sådant som man nästan själva blivit smått trött på innan man fick barn!

Födelsedag blir inte gammal skåpmat längre utan en fantastisk upplevelse full av förväntan, överraskningar, ballonger och presentsnören överallt. Lucia blir inte bara något man upptäcker på morgon-tv's luciatåg och som man jäspigt konstaterat inte är något för mig.. Lucia blev iår istället tidig morgon med förväntansfulla ögon, snubbliga lucianattlinnen och små hårda hemmabakade lussebullar.

Underbart!

Längtar så det kniper till nästa år då vi är fyra i familjen och Alice/Harry får sitta i babybjörnen med stjärngossestrut på huvudet. Tänk att vi ska bli fyra.. det är just sådana här stunder som det går upp för mig och som det riktigt bubblar i magen av lycka!

Det är lite kul just nu med det här att vänta barn.. var man än går känns det som att det dyker upp hemmasnickrade bebissxperter som tar det som sitt mission att upplysa en om att man är gravid och hur det kommer bli när bebis kommer.. Inte på det positiva viset utan mer lite småneggo skrämselaktigt så att jag inte missat att det kommer bli jobbigt.. suuuck.. Det gör mig inte irriterad, nej inte alls, utan mer fnissigt faschinerad över att de på riktigt tror att jag har missat detta faktum och inte tänker på det så gott som dagligen. Faschinerande..

I helgen var det kalas i casa Schön och allt blev precis som det skulle. Fick i sedavanlig tradition reda på av mamma att syster med familj och gudbarn skulle utebli. Precis lagom på kvällen vid halv åtta när all mat var klar och jag stått i köket sedan jag kom hem från jobbet (8-17.30) och lagat mat och tårtor. Bröt faktiskt ihopa.. var så otroligt trött och blev så sårad att hon inte skulle komma och att hon dessutom inte kunde tala om det för mig i tid. 

Men.. vid nio lyckades jag övertala henne att åka med mamma och pappa till slut och tur var väl det. Men ärligt talat så just då var jag så förbannad att jag knappt kunde bli glad utan mest ville be hene dra åt skogen..
Menmen.. hon kom och allt blev bra.. riktigt bra! Min surhet hade gått över och kalaset blev precis ett sådan kalas som storasyster är värd!

Har lite smått dåligt samvete att storasysters bästis med föräldrar inte kunde komma bara. Hade så himla gärna velat att de skulle vara med i lördags egentligen ( och nog därför jag blev så arg på min storayster när hon inte kunde komma..).. Men med vår lilla lägenhet fick det helt enkelt inte plats en enda kotte till i köket och hade de skullat komma hade vi fått hyra bostadsföreningslokalen vilket jag kände att jag inte orkade iår.
Måste bli färdig att ha ett litet extrakalas nästa helg.. sicken bra idé! Ska omedelbums skrida till verket!
Avslutar med en fin bild på storasyster från imorse när vi lussade för pappsen!



Julfunderingar

Sitter vid datorn och tuggar mina gamla favoritkolor efter en lyckad fördelsedagsmiddag för storasyster. Sitter och klurar lite på julen, vad vi ska göra, vilka vi ska träffa och såklart även på julkappar som jag ska ge bort och också eventuellt få.
Ärligt talat så är detta den första julen någonsin som jag känner att jag verkligen inte bryr mig om julklappar direkt. Magen betyder mer än alla julklappar i värlen för mig och det faktum att vi slapp att kämpa för att få ett syskon gör mig fortfarande varm i hjärtat av lycka ofta ofta. Nej i jul känner jag mest att det ska bli härligt att träffa min familj, få fira med Molly för första gången och ja såklart också att få lov att fira storasysters TREDJE (inte KLOKT) julafton. Detta året betyder ju julklappar något för henne. Förväntan finns där, längtan, önskningar om dockor, godis och pussel.. ja det känns som hennes första riktiga jul och bara det är underbart härligt att få lov att vara med om!
För min egen del ekar önskelistan attans tom iår. Till födelsedagen kan jag komma på tonvis med saker; babybjörnar, barnkläder, ståbräda till buggan.. osvosv.. men just nu är det som sagt attans tomt i önskelistan!
Känns alldeles för tidigt att börja önska sig babysaker och en angelsound som jag kanske skulle kunna tänka mig att önska mig har visat sig vara farlig för bebben. Och ja såKLART vill jag inte utsätta min lilla nya gos för något farligt bara för min egen höga njutnings skull. Dessutom är en angelsounds kanske en ganska onödig och tramsig grej om jag ska vara ärlig..
Men vad är det egentligen som gör en lycklig.. Kanske är det en något av en klyshig fråga men sug på det några minuter.. Vad är det egentligen när du tänker efter som gör dig, precis DIG lycklig?
När var det sista gången du skrattade så du grät, fick lyckopirr i kroppen eller kände sug av längtan efter någon eller något längst ner i maggropen?

Funderat klart? Ganska härligt att få tänka efter eller hur..?

Sista gången jag skrattade så jag grät var nog när storasyster ploppade ur sig en av sina härliga kommentarer där orden ibland hamnar lite hejsan svejsan i meningarna vilket kan bli ganska så kul.
Det första jag kommer att tänka på är när storasyster i förrgår satt och åt jordgubbskräm vid köksbordet och blev fullkomligt lyrisk över hur gott det var. Lillegammal som hon är klämmer hon ur sig:
Åh, mamma det HÄR var riktigt riktigt gott! Vilken god.. eh.. eh... FLÄSKFILÉ! Varpå hon fyrar av värsta leendet för att hon vet att det var fel ord men att hon inte kunde komma på det rätta :)

Sista gången jag fick riktigt lyckopirr i kroppen var, såklart, när jag för några månader sedan upptäckte det där plusset på teststickan och fick reda på att Alice fanns. Eller ja, chock var kanske mer den spontana reaktionen men efter några minuter följdes den av tvättäkta lyckopirr som till och med gjorde att jag inte kunde stå på benen.

Sista gången jag kände sug av längtan var absolut när jag i augusti iår satt på ett torg mitt i centrala Florens utanför den stora katedralen med en uttröttad nyförlöst syster i telefonen. En ny liten familjemedlem var född och jag fanns inte där för att träffa henne. Vi hade längtat och väntat i en månad på den lilla skrutten och vår resa var till och med planerad så att vi inte skulle missa hennes ankomst. Ändå satt jag där mitt i folkvimlet och hörde min storasysters röst i telefonen berätta att hon fått en liten dotter. Det sved.. och brände samtidigt som en känsla av enorm lättnad och lycka snabbt spreds i min kropp.
Längtan och saknaden var enorm och jag har nog aldrig känt mig så på fel plats vid fel tillfälle trots att jag befann mig på en plats som jag längtat till i månader..
Jag en sötsyrlig blandning av lycka och stark längtan alltså! Men mest.. ja mest präglad av en massa kärlek!

Ja, så vad gör några julklappar egentligen på det stora hela..? Det är få gånger i livet som man kan minnas tillbaka på jular och minnas själva julklapparna. Oftast är det istället starka minnesbilder av händelser och starka känslor som dröjer sig kvar..

Så iår tänker jag inte önska mig ett skvatt mer än en riktigt härlig jul med min högt älskade familj med en massa skratt, fniss och massa massa kramar!

Bebisfunderingar

Läste precis en god väns blogg vill ni se inlägget kan ni titta HÄR
Storasyster satt i mitt knä i godan ro och mumsade hemlagad jordgubbskräm under tiden när hon plötsligt lyckligt och igenkännande utbrast:

"Mammaaas maagee!!"

Bilden hon såg föreställer min väns mage i nionde månaden när hon väntade sin yngsta son. Min mage är än så länge bara i fjärde månaden och tydligen, enligt min dotter, lik en niomånaders maffs.

Fniss.. stor är den visserligen men SÅ stor.. njaaee..
Det är så kul med storasysters små analyser om magen för tillfället. Idag när hon satt på pottan och filosoferade och småbubblade för sig själv sa hon.
"ska hjälpa mamma med pyttebebisen.. Pyttebebisen är jättesnäll.. hjälpa med nappen.. tycker kanske inte om napp.. nä ingen napp.. Mata! Hjälpa med täcke istället..
Efter en tankepaus fortsatte hon "Älskar mamma, pappa, Martinpappan, Ciccimamman och (med ett stort leende) pyttebebisen!"

Sånt gör mig så rörd och lycklig.. Att hon går och funderar på den lilla fisen i mammas mage och till och med kan sitta och fundera på vad hon ska göra och hur det ska bli när den kommer.
Undrar ju ganska ofta själv just nu om hur det ska bli i sommar. Känns lite märkligt, nästan overkligt att tänka så långt fram. Inga andra planera har jag heller att gömma mig bakom. Inga långresor planerade som ska hända innan, inga stora förändringar här hemma.. bara "bara" bebisen vi väntar på. Läskigt..

Trodde nog allt..

att det skulle bli en låång härlig sovmorgon imorse. Storasyster var uppe länge igår efter att ha sovit två timmar i bilen på vägen hit till Degeberga. farfar hade varit här och eldat på dagen innan vi kom och satt igen ovanvåningen med frigolitplattor för att vi lättare skulle hålla värmen. Han hade även tagit fram alla storasysters leksaker inkulsive den lilla röda trehjulingen. Lycka var ett svagt uttryck för hur glad storasyster blev när vi steg in i huset och fick syn på allt igårkväll när vi kom. Hon cyklade, cyklade och cyklade. Visserligen når hon inte riktigt ner till tramporna men ändå.. hon fullkomligt älskar att bli kringskjutsad samtidigt som hon ropar "cyyyklar till aaaabetet".
Det var underbart igår faktiskt. Brasan sprakade och efter en snabbt ihopapulad korv och pastamiddag med hemlagad hallonkräm med mjölk till dessert myste vi ner oss på madrasserna på golvet.
Storasyster och jag var på vårdcentralen igår och fick hostmedicin båda två så min orosklump att inte få sova ordentligt var helt borta.
Klockan ELVA somnade lillfisen och M och jag kämpade oss uppe ytterligare en halvtimme innan vi däckade med lillfisen på tvären i sängen. Jag hade fossingarna och M huvudet men vaknade omvänt. Jag hade näst intill nackspärr och näsan inne i soffan och hade fisen som ett plåster på ryggen. När jag vände mig om tittade jag in i ett par brungrågröna pigga små ögon som plirade och sa. Mammaa "baankanalen" titta tv.. Ja och så fick det bli..
Klockan var bara sju så den där sovmorgonen blev de inte så mycket av. Men det var ganska bra eftersom vi är bjudna på lunch hos farfar pch farmor klockan 12. Och innan dess ska lillfisan ha hunnit sova... *suck* min man... om han någon gång kunde lära sig att säga ifrån... SUUUUuuuck...
Rent realistigt är det rimligt att vi tiiidigast tiiidigast är på plats kl 13 om det ska ha blivit någon slummer innan. Men se det säger han inte eftersom det är lite jobbigt.. så istället hittar vi på att vi kan komma kl 12.
Nog gnällt tycker bara det är lite tramsigt.. Veckan är ganska fullbokad för oss annars i veckan. Imorgon ska vi åka till mamma och pappa när vi vaknar och stanna hela dagen och kvällen. Det var evigheter sedan vi var där, i somras tror jag, så det känns angeläget att stanna lite längre. Det blir ju lätt så när man jobbar att elgerna rinner iväg och de första man känner för när man är ledig är inte att sätta sig i en bil en och en halvtimme och köra till Kstad. Tyvärr..
Mysigt ska det bli imorgon iallafall för jag har verkligen längtat att komma hem.
Näe nu är det dags att hoppa in i duschen!
RSS 2.0