Mysdag på jobbet

Efter alla trista turer på jobbet var det idag helt underbart att få en sådan där gulddag när jag åter igen kunde känna igen varför jag jobbar med det jag gör. Idag blev det spontant julmys med glögg, pepparkakor och julpyssel med nejlikeapelsiner. Allt på grund av att jag bara skulle knata snabbt in på Malmborgs innan barnen kom för att köpa pepparkakor..
Alla föräldrar sken som solar och barnen i kapp med dem och jag kände glädjen bubbla i magen. Härligt..  Pappor, mammor och barn log och drack glögg som aldrig förr.. Pappor och mammor stod på tårna för att hängla upp julstjärnor och tomtar. 

Det där att få både föräldrar och barn glada och få verklig kvalité när de träffas, det är faktiskt det jag brinner för. Ibland glömmer jag bort det när det händer för mycket trist runtomkring men idag var som sagt den där glöden i maggropen tillbaka igen och ingen var gladare än jag över det.
Ska göra vad jag kan framöver att göra den lilla platsen jag jobbar på lite mer "jag" igen och det såväl för min egen skull som för alla föräldrar och barn!
Imorgon är det jobb igen och det känns riktigt kul.. sug på den.. att tycka att det är kul att gå upp tidigt och jobba till klockan sex en lördagkväll.. hmm.. hormonboost kanske ;)

Efter jobb imorgon är det kalas för hela familjen antingen här eller hos familjen V. Riktigt var det blir vet vi inte förräns imorgon beroende på om familjen V's vardagsrumsgolv blir klart ikväll eller inte.. Men vad gör det bara vi träffas så blir det mys och jag ser verkligen fram emot lite prima helgmys med goa vänner!

Läste ett inlägg..

i Daniel P's blogg idag om att skaffa barn är som att göra slut med sin partner. Jag kan nog hålla med honom litegranna faktiskt. Pratade just så sent som igårkväll med en nära vän om hur lätt det är att glömma bort varandra mitt i småbarnspusslet av äta-, sova- och jobbatillvaron. Vännen i fråga ville åka iväg, ensam, med sin man innan jul bara för att få tid tillsammans och jag kunde så väl förstå henne..
Att få barn är verkligen att hamna i en helt ny tillvaro där första prioritet alltid är att få barnet att må bra. Iallafall är det så för mig. Allt annat kommer i andra hand och så även förhållandet.. tyvärr..
Första året/åren är det svårt att priorotera sig själv. Man vill men samtidigt innebär det alltid att en pytteliten klump i magen bildas när det är dags att säga farväl, i värsta fall till en gråtande liten tjej, bara för åka iväg för sin egen höga nöjes skull. Väl iväg brukar klumpen försvinna efter första kvartens ångest för att sedan komma tillbaka när man är på väg hem igen. Man kan bara inte komma hem snabbt nog..
Jag vet att jag talar för mig själv när jag skriver det här för jag vet att många i min närhet inte alls ha de här problemen. Men faktum är att forfarande har väldigt svårt att åka ifrån min skrutta..

Men hur dubbelt det än kan låta så innebär det inte att även jag, precis som min vän igårkväll, ibland längtar bort. Tid för sig själv, att få ha en diskussion med sin älskade man utan störningsmoment som att få en kladdig pastaskruv i knäet eller plötsligt se en vattensjö bildas på golvet.. Nej, bara kunna sitta i lugn och ro och äta.. och prata.. Det kan jag längta efter!
Faktum är att jag redan planerar för en liten getaway efter jul på Ms födelsedag.. Men de är en hemlis så ni får inte skvallra!
Planen är redan förankrad hos mormor och morfar så i största hemlighet ska jag se om jag snart får tummarna loss och bokar snart. Tänkte en natt på hotell i Kph.. bara jag och M.. Middag ute, kanske bio, sova ostört, äta hotelfrukost i timmar.. strosa på byen och sen när magknipen blir för stark åka hem till lillfisan igen.
Underbart!
Det roliga är att mormor nästan blev så entusiastisk att hon flämtade när jag berättade om planerna förra veckan. En dag helt ensam med storasyster.. det är ren skär lycka för mormor det!

som jag älskar min familj..

Ja, det gör jag verkligen.. väldigt väldigt mycket.
Idag har varit en sådan där dag som trots snuva och halsont går till historien som en av de där "lyckliga dagarna".
Jag smög upp imorse innan de andra två vaknat och duschade läänge. Snön låg som ett vitt vackert täcke över hela världen och jag hann med en kopp kaffe och en runda runt hela lägenheten för att tändla värmeljus innan jag åter smög in i sängen. Pussade på storasyster tills hon vaknade och låg och plirade på mig "älskar dig mamma" viskade hon med sömnbruten röst innan jag viskade tillbaka "det är snö ute älskling ska vi gå upp och titta?"
Storasyster hann knappt vakna innan hon yrvakat hasade ur sängen och ut i vardagsrummet där synen av en helt vit gräsmatta  mötte oss. Hon var förtjust över synen och drog snabbt fram varsin sittkudde till oss som hon kommenderade ner sin väna mors rumpa på.
Där satt vi.. med filtar omkring oss och tittade ut och bara pratade en låång låång stund. En liten rödhake kom fram och hälsade och vi kom fram till att den nog hette ""Pip" och nog fick ha lite gott bröd att knapra på. Det blev succé och den lilla rödhaken mumsade glatt på med oss som publik.
När vi tröttnat på att sitta och titta ut föreslog jag att vi skulle baka lite gott bröd vilket storasyster genast nappade på. På med de nyinköpte julförklädena och in i köket. Storasyster sprang i förväg och hämtade varsin kokbok. (Blev en Byggare Bob och en Pingubok visserligen men varsin "kokbok" hade vi iallafall)
Lagom när brödet kommit igång vaknade M och storasyster sprang in för att ge honom en bamsekram. Dagen fortsatte med pannkaksfrukost där storasyster åt som en häst och vi tittade lyckligt på. Äntligen kom aptiten tillbaka och vi kunde andas ut..
Efter frukost åkte vi på utflykt i naturen för att liten skrutt skulle sova. Vi njöt av snön och gjorde upp planer för julpyntet när vi surfade runt på landsbygden. Väl hemma igen blev det julynt och sen kvällsmat med tända ljus..

Vilken underbar dag vi haft idag..
och du.. lilla Alice.. jag är så lycklig att just du finns i min mage.. Jag tror verkligen att du kommer trivas i vår lilla familj. Vi har det redan så bra tillsammans och med dig kommer världen att bli ännu lite bättre. Längtar efter dig och älskar dig redan..
/Mamma

Rösten som försvann över en natt

*poff*
så var den borta.
Imorse när jag vaknade och kom ut från duschen ringde min kollega för att fråga om hon kunde åka med till jobbet. Meningen var att jag skulle svara "javisst, självklart"! Men hur jag än kämpade så kom bara väs och krax från min mun Det enda min kollega svarade var. "Jamen stanna du hemma så kanske vi ses på torsdag..." Jag försökte och försökte säga
"MEN JAG KOMMMER!!"
Ja, vi ses på torsdag fortsätter kollegan att säga och är beredd på att lägga på luren när jag plötsligt får tillgång till en hög sopranton och piper "men jag kommer idaaaag hämtar dig om en kvart"!!
Kollegan förstod.. äntligen.. men lät ändå lite förvirrad.. Vad skulle jag på jobbet och göra och helt sanningsenligt så undrade nog jag själv det också. Men.. finns det något som heter karensdag så finns det och det suger..
Gick ändå ganska så bra och febern kom inte förräns på eftermiddagen så jag kämpade mig kvar tills det var dags att gå hem. Men imorgon är jag hemma och myser med fina familjen och det ska bli sååå mysigt!

Snuv och skruttdag

Vilken dag jag haft på jobbet idag. Hektisk som attans och rädd som tusan har jag varit. Usch ibland gillar jag inte mitt jobb alls faktsikt.. eller jo jag gillar vissa delar men att behöva vara rädd och kanske särskilt rädd för sin familjs skull.. USCH!
Så nog gnällt..
Storasyster har smittat ner todo la famiglia nu så det var en snuvig morgon som imorse gick oss till mötes. Jag vaknade redan klockan sex efter nattens grubblerier och gick upp och tog en lååång dusch så dimman låg som ett täcke över hela badrummet.
Trodde att jag skulle vara ensam men vid sju knackade det lite försiktigt på dörren och in steg snorfia 1 och snorgubbe 2 :) Båda med leenden på läpparna och kramiga till tusen.
Inte vet jag hur det gick till men det var jag med (och på ett strålande humör) så jag fick faktiskt lite morgongos med familjen innan jag pep iväg till jobbet.
Hade förväntat mig en lugn ensam morgon eftersom jag var ensam herre på täppan till kl 11. Kokte kaffe och mjölk i godan ro till en stoor härlig latte när jag plötsligt fick för mig att slå en glimt i kalendern.
Tur var det..
Klockan halv nio, dvs ca tio minuter senare, skulle jag ha möte, ensam, och det skulle då finnas kaffe, fika och en laddad Alicemams på plats med stenkoll på läget.
IIiiiiiiii!
Det gick men med min förkylda målbrottsröst som inte alls ville som jag ville hade jag stora svårigheter att hålla mig för skratt själv.
Resten av dagen blev som sagt kaos.. som jag av förståliga skäl inte kan gå in på.
Men.. nu ikväll blev jag upphämtad av M och storasyster på baksidan av jobbet (eftersom jag inte vågade gå ut på framsidan). Vi åkte hem och lagade middag och storasyster lagade själv brevid mig på sin egen lilla spis.
Så härligt det är att se henne laga låtsasmat. Hon har en sådan inlevelse så ni anar bara inte. Berättar allt vad hon gör med. "Skalar potatis, steeeker, salt och peppar.. lock... väntaaa" och "SÅ"! ropar hon "Klaaart!"
Och så får man smaka och berömma henne för hur gott det är.
Underbart att bara titta på henne.. sånt behövs dagar som denna.. Hoppas morgondagen blir lite bättre..
CIAO!

En liten kille..

är du altså Alice.. Iallafall om man nu ska tro det amerikanska testet med 92% säkerhet.. hmmm.. skumt.. jag som var så säker på att du var en liten flicka. Ska bli riktigt spännande att se vad ultraljudet visar, om det nu visar något den 11/1 2011 klockan 11.00. Många elvor där, annars hade jag nog aldrig kommit ihåg datumet.
Helgen har varit bra och aktiv för oss. I fredags var jag med gammal vän på Lady Gaga på Malmö arena. Kul värre och häftig upplevelse att få se en så stor artist live. Storasyster låg hemma sjuk med pappsen och snuvade. Hon behöver verkligen vila just nu för hon är riktigt ordentligt dålig. Utan överdrift vaknar hon en gång i timmen nätterna igenom och hostar så hon klöks och ibland får hon upp en massa slem som kommer ut i sängen.. usch.. riktigt hemskt!
Jag har jättesvårt att fixa när hon är såhär dålig.. kan knappt hantera känslan. Blir så frustrerad att jag kan börja gråta av ren frustration över att inte kunna hjälpa henne. Hon har fått den bästa hostmedicinen som finns att få för barn och ändå hjälper den inte ett dugg. Hon blir så ledsen när hon vaknar och har kräks slem i hela sängen. Jag får oftast sitta med henne en timme när hon vaknar och hålla henne som en bebis i famnen, vagga och sjunga tills hon kopplar av och somnar om. När hon väl gör det kan jag börja gråta av lättnad.. Nej, just nu är det inte lätt atta vara en gammal mamma.. M är fantastisk som pappa i de här situationera. När jag inte klarar mer orkar han och finns där som den klippa jag så väl behöver. Jag kan omöjligt sova brevid henne eftersom jag vaknar av minsta host så vid tolv/ett brukar jag ge upp och gå in och lägga mig i extrarummet för att få sova. M sägeer ingenting om det. han bara ställer upp.. tar storasyster utan minsta gnäll och tröstar och pussar nätterna igenom. Som tur är så verkar det som att hon sover bättre framåt morgonen så då får M några extra timmars sömn. Annars har jag vaknat tidigt och gått upp och tagit henne nu när jag varit ledig fre-sön. Hoppas det blir lite bättre nu i veckan när jag jobbar och M inte kan få någon avlastning på förmiddagen.
Han är fantastisk min man.. älskar honom så det gör ont trots våra snart elva år ihopa..
Igår var mamma och pappa här och hälsade på. Mamma och jag tog en runda på stan medan pappa och M var ute och gjorde ärenden på sitt håll. På kvällen träffades vi hemma igen och åt en suupergod middag ihopa. Mysigt!
Idag tog jag som vanligt lillstrumpan imorse och mysade runt så M fick sova. När han vaknade åkte jag iväg och gjorde en massa ärenden som jag behövt få gjorda. Blev några julkappar, lite kläder till storasyster och en dopgåva till mitt blivande gudbarn lillMolly. Ja.. och så blev det en snabbisfika med finaste vännen och tillika Verasmamsen.
Näe nu har storasyster vaknat måste rusa!

Skruva upp volymen och klicka...

HÄR

Ikväll gäller det!!

Min lilla mage och jag

Uj vad sömnig jag är ikväll. Kanske inte så konstigt iofs eftersom jag jobbade till åtta ikväll.. Dagen var ändå inte sådär jättetuff. Skrev lite sammanfattning på två A4 till kammarrätten, dängde luren i örat på en arg mamma som bokstavligt talat skrek öronvaxet ur öronen på mig och berättade för min chef att jag var gravid efter vårt första lönesamtal.
Fniss.. vem lurar jag egentligen jo.. dagen har nog varit rätt tuff iallafall..
Men jag är nog lite sådan som person att jag vill ha det hett runt öronen. Har märkt att de dagar jag har lite att göra är för mig oftast de som är jobbigast. Nix, när det viner lite och jag känner stressklumpen i magen, det är då jag får fokus och det är då det är som roligast att jobba! Knasputte man är..
Chefen tog iallafall min växande mage med största glädje idag! Hon blev riktigt glad för min skull men erkände att hon hade misstänkt Alice redan. Tydligen hade hon sett att jag suttit och hållit kärleksfullt om magen vid några tillfällen när vi haft handledning (!?)
Måste säga att jag aldrig ens tänkt tanken på att jag håller mig på magen men.. jag antar att det nog säkert är så ändå. Min lilla chefo, som ju är psykolog till yrket, menade på att det är helt naturligt och sker utan att man tänker på det. Så Alice nu vet du det.. redan nu när du bara är stort som ett litet plommon i magen sitter mamma och klappar och gosar på dig. Bara vänta tills du kommer ut.. du kommer få så mycket gos att du ber om nåd till slut.. det kan nog storasyster intyga ;)

Fars dag i casa Alice

Hoppas verkligen det här illamåendet går över om en vecka.. Kommer lite till och från fortfarande, inte varje dag utan mer kanske varannan var tredje. Är lite handikappande att må så illa.. man blir inte jättesugen på att hitta på något eller ge sig ut och trängas med andra när det är som värst. Nej, nog gnällt ska strax utmanan ödet och ge mig ut i julhandels IKEA för att köpa tyg!

Morgonen började annars tidigt för min del. Vaknade klockan fem och hade jättesvårt att somna om. Storasyster och M sov som stockar och mot all förmodan somnade jag efter en hel del vändande om vid sju och sov till halv nio. Tur annars hade jag nog varit trött som attans idag.
Hade inte köpt någon farsdagspresent ännu så jag petade på Flisan som markerade att hon ville sova vidare. Gick alltså själv upp klädde på mig drack en stor kopp kaffe och gav mig iväg. Handlade mysfrulle på Willys och stod sedan och väntade (!) på att Biltema skulle öpnna. Första kunde på plats.. kände mig som en tokig pensionär..
Fick hjälp av en ung attans smilande kille som till och med gick ut och tittade på bilen för att hitta rätt mått på de fäljar jag skulle köpa :) sicken service ;))
Gick fort som tur var.. Biltema är kanske inte en av mina favvisbutiker..
Åkte hem och möttes av vakna familjen. Eller ja, delar av familjen var vakna iallafall *hih*. Tror att en viss pappa K's drinkar hade gjort sitt till för min högt älskade makes något trötta uppsyn.
Storasyster hjälpte till att slå in paketen och målade själv ett grattiskort till pappa. Sen blev det mysfrulle med tända ljus och med alla tillbehör som man bara kan önska sig. Jumms!
Storayster var så exalterad när M öppnade paketen att hon flämtade. Av frukosten valde hon som vanligt ut EN sak att äta. Fniss.. idag blev valet leverpastej med yoghurt. Inget bröd utan BARA leverpastej.. ja just det några räkor smög nog sig ner också eftersom det var mitt val på söndagsmackan.
Nu står redan middagen redo i kylen. Redo för att stoppas in i ugnen när vi kommer hem från IKEA i eftermiddag. Ikväll blir det lite finmiddag eftersom det är fars dag; söndagsstek med grönsaker, kokt potatis och sås. M's favvismiddag för övrigt :)
Nä nu är resten av familjen färdig så här kan jag inte sitta längre!
Avslutar med en kalaspingla lagom exalterad över att pappsen strax ska öpnna present!


 

Mitt i natten igen

Börjar känna mig som "Jack Killian" radioprataren i min gamla favoritserie "En röst i natten" som gick på tv när jag var barn. Vi, i familjen Alice, har nyss kommit hem från kvällens begivenheter trötta men nöjda alla treochenhalv. Storasyster sover sen i princip vi satte henne i bilbarnstolen och M ligger här och slötittar på tv brevid mig. Jag har precis ätit nattmacka och borde egentligen redan följa storasysters exempel.. men.. måste bara berätta..

Vi har haft en fabulös kväll ikväll. Supermys med massa underbara människor och god mat!
Vi har varit på inflyttningsfest i Kävlinge hos goda vänner och trots att festen började klockan tre gick timmarna rasande fort! Åldern var blandad mellan 0 och 75, precis som jag älskar, och en härlig blandning av olika människor. Barn var det gott om och storasyster busade järnet. Till slut runt åttasnåret blev hon så trött att hon helt sonika gick och lade sig brevid mig på golvet under sin egen barnstol! Jag gick efter en stund in och lade mig med henne i J&K's sovrum men se då hade bönan redan fått sin powernap och piggnade till på ett naffs.
Mysigt var det iallafall och storasyster avslutade den härliga kvällen med att sitta och läsa bamsetidningar på golvet med pappa K. Otroligt söta var de! Nu är det definitivt dags för sängen innan jag sitter och somnar..
En annan sak som var mysig var att få visa den lilla putmagen.. Det är verklig lycka det..
Kram på er och natti natti!

Naj det blev ju inge vidare..

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu men faktum är att jag inte är så orolig.
Jag har ALL anledning att vara orolig egentligen för 23 stycken ska varslas på Ms jobb och det är inte alls otroligt att det kan vara just M som ryker.
Men.. jag orkar faktiskt inte oroa mig!

Det har varit så mycket oro de här senaste veckorna, att något ska vara fel med min älskade Alice, att det helt enkelt inte finns mer oro att krysta fram. Det är slut, stopp, finito på oroandet hos mig!

M ringde sitt gamla jobb idag och frågade om han kunde få komma tillbaka om det blev så att han fick sparken. Visst det är kanske inget kanonjobb men vad 17.. det ÄR ETT JOBB!
M's favviskontakt Ronny hade såklart slutat men killen han fick tag på tog hans CV och var ganska så övertygad om att de var intresserade av att ta emot honom igen.

Så ja.. på nåt sätt ska det nog ordna sig ändå. Kan kanske låta klyschigt men huvudsaken är ändå att vi alla får vara friska och att vi har varandra. Så mitt i all kaos känns det viktigt att ha den varma känslan av att vi nog kommer vara lyckliga ändå kvar i hjärtat.. oavsett vad som händer.

Tänker tillbaks på när vi var 20 resp 24 och båda var utan utbildning, M blev uppsagd och jag hade bara en timanställning på ett telefonförsäljningsbolag. Jag råkade göra fel på EN bokning och världen svajade.. Misstaget jag gjorde var att jag glömde att tala om för en kund att det saknades toalett på hans hotellrum och hotades därför med uppsägning.
En helg var världen bäcksvart där vi satt och häckade framför kakelugnen i stugan. jag grät och M tröstade.. På måndagen när vi återvände hem fick jag veta att jag fick vara kvar.. M sökte jobb på bemanningsföretag en tid därefter och himlen klarnade. Vi klarade det.. och även några år senare när vi tog allt vårt pick och pack och drog på vinst eller förlust till storstaden för att börja ett nytt liv..

Vet inte men oavsett hur det nu går så ska vi nog se till att fixa detta med även om det kanske kommer lite olyckligt mitt i vår process att bli storfamilj..
Nä nu ska jag inte bubbla på mer om det..

Storasyster har, till skillnad från igår, varit en helt underbar liten pärla idag. Med pappsen på krismötet på jobbet och sedan nästan bara snäll hela kvällen hemma hos familjen V. M var nämligen ute och åt middag med kompisar ikväll så vi var pappalediga och fick komma hem till familjen V på mat och mys. Härligt!

Imorgon är det inhandling av tyg till vårat "tygtavelsprojekt" ja om vi nu hinner innan vi ska på inflyttningsfest i Kävlinge hos fina vänner dvs.. Måste bara få tag på en fin inflyttningspresent innan vi åker dit imorgon eftermiddag.. vilket inte brukar vara det lättaste såhär i sistaste minuten.. Men vi kör nog ut till vår standardpresentbutik "ELY" en sväng så ordnar det sig!
Nope nu är det dags att sova. Nattis nattis!

Avslutar med en bild från en mycket tidig morgon i veckan på världens bästa storasyster när hon står och väntar på att köra mamma till jobbet.. Tyst och blickstilla stod hon säkert i tio minuter och väntade på att vi skulle bli klara. När jag sa att vi skulle åka var hennes enda kommentar "mysigt med fickor" Gullunge..

Dagen när storasysters väna moder fick krupp

Dags och lägga sig igen och vad gör jag då om inte bloggar..
Dagen idag har varit... HEMSK! Eller ja kanske inte hela men iallafall till en början var dagen sämre än lukten från ett två dagar gammalt fuktigt kaffefilter i en otömd slaskspann.

Japp, helt sant den var skunk. Anledningen? Jo min lilla knast, alias "storasyster" bestämde sig för att vakna på fel sida och göra min/vår tillvaro till ett levande H.

Vi åt "mysfrukost" med ost-, korv- och kladdiga smörgåsbitar vinande kring öronen. Den lilla fisen skulle ha allt, precis allt men när hon fick som hon ville åkte maten som skjutna ur katapulter över bordet. Drickan blev ett hav på golvet, henne och stolen. Risalamaltan från besöket hos gammalmormor igår (som hon dyrt och heligt lovade att äta fint upp) rann som en tjock vit flod ut från hennes mun för att fortsätta ner i ett delta i knäet.

Till slut fick jag näst intill tokspel. Hon flög upp ur stolen och ner på golvet efter att ha svarat ett klart och tydligt "nej" på om hon verkligen inte ville ha frukost. Jag tog i, inte hårt såklart, men hon märkte att jag var arg med stort A.
En millisekund senare låter det som att jag misshandlat henne och hon står fullkomligt otröstlig och gråter för full hals med armarna hårt omslingrade kring min vad.

Jag ville skrika "SLUUUUUUUUUUUUUUUUTA" "STOOOOOOOOOPPPP" jag måste ha mammapaus nuu. Time out! Men det gick ju inte utan istället fick jag bita ihopa, samla mig och såklart trösta.
Upp i stolen kom hon igen och lovade återigen dyrt och heligt att hon skulle äta..
Idiot som man är ibland trodde jag henne och strax var vi där igen med smörgåsbitar vinande kring öronen och korvbitar spetsade på samtliga små knubbfingrar..
Efter frukost var hon i i stort sett samtliga förbjudna skåp här hemma och drog fra saker. Hon skulle prompt dra ut ALLA sina mössor, vantar och halsdukar ur garderoben och ut på vardsgrumsgolvet. Rörde man något som hon drog fram slängde hon sig ner på alla fyra och skrek så taket lyfte.. Och så fortsatte det ända fram tills vi fick nog och flydde huset. Ner med den lilla marodören i bilstolen och iväg. Då visste vi iallafall var vi hade henne! Hann ut från garageuppfarten och så tjöt hon för full hals. Mamma skulle sitta där baaaak inte framme.. och dessutom var hon tööööstig..
Suck..
Humöret var inte på topp.. inte alls.. och det dröjde faktiskt nästan tills ikväll efter kvällsmatan tills jag kände att jag återfick min lilla fina gosedotter igen vars kropp tillfälligt varit kapad av ett monstruöst monster.
Nåväl, två stoora påsar med saffransbullar blev det iallafall idag och två egentillverkade tygtavlor till vardagsrummet. Inte illa pinkat på en dag som ju inte började så ljust.

Nu håller vi bara tummarna att allt går bra på Ms jobb imorgon. Jag är faktiskt ganska orolig.. Imorgon bitti är det specialinsatt möte om uppsägning. Hade ju inte varit så bra för oss just nu om man säger så..
Så.. snälla håll tummarna för oss.

Gaaahh

Allt har gått bra och lilla Alice ligger fint där hon ligger! Men sicken känslostorm jag gått igenom de senaste veckorna *piiieh*
Nu känns allt iallafall så ofantligt mycket lugnare och tryggare men jag har behövt ett par dagar att samla mig själv innan jag återvänt till dig min lilla blogg.
Ikväll har M och jag suttit i sängen och tittat på Sex and the cityfilmen sedan storasyster somnat. Jag har legat på M's mysiga varma mage och han har pillrat mig ömsom på ryggen och ömsom i håret. Ljuuuvligt..
Filmen var underbar och hela situationen att bara ligga och mysa fick mig att känna mig alldels oförskämt bortskämd och lycklig. Att dessutom ha en helt ledig dag framför mig imorgon. Kan det bli bättre..
Avslutar kvällen med tre ostmackor i sängen, den som nyss blev smulfri.. och känner mig ännu mer nöjd.
Imorgon är en annan dag men om jag ska orka allt det som är planerat (jag mår inte längre lika illa tjohooootjohooo) så måste det nog bli nattisnattis strax.
tjingtjing

Naaw..

Usch, jag har riktigt uschligt dåligt samvete för att jag skriver så lite för tillfället. Ingen riktig förklaring har jag heller förutom att min insida blir mer och mer ett vandrande kaos för varje dag vi närmar oss ultraljudet.
Tänker så ofta tanken att jag ska skriva men varje gång jag sätter mig kommer det bara fram en massa bubblande oro för hur det ska gå.. och vem vill läsa det?!
Inte jag, inte ni och inte Alice om tjugo år..

Skriver jag om något annat när insidan känns kaos är min egen känsla näst intill som att jag fejkar, ja nästan ljuger! För det är inte det som finns inom mig just då.. det är tankar om torsdag..
Nej, nog snackat om oron nu till något trevligare när jag fått ångestat av mig lite ;)

Ikväll var jag iallafall, trots mitt insides kaos, på me&i party på granngården hos fina N som jag jag inte sett på väldans länge. Var så härligt att se henne igen och alla andra underbara mammakompisar som jag nästan inte sett röken av sedan i somras.
Handla skulle jag ju inte.. men ändå så stod jag där helt plötsligt glatt nickades när försäljningstantan glatt sa "ja och så kommer dina kläder om tre till fem dagar"
Eh..? Vilka kläder.. jag hade väl inte handlat eller...?

Jodå.. såklart handlade jag.. En kofta till mig som ni kan se HÄR och en tunika/klänning till storasyster som ni kan skåda HÄR
Nöjd blev jag över mina köp ändå och det kändes faktiskt lite lyx att få shoppa loss!

Kanske var storasysters present lite utav en "dåligt mammasamvetepresent".. Det tog så emot att lämna henne idag efter knappt ha fått träffa henne alls. En knapp timma fick vi bara tillsammans och den gick mestadels åt till simträning! Det riktigt sved när storasyster och M lämnade av mig på granngården efter simmet.
Storasyster grät och skrek "mammaaaaa inte gååååå" och hela mitt inre krampade av ovilja att lämna henne. Men.. jag hade bestämt mig och jag VILLE verkligen gå på festen.. Det gjorde bara så ont när hon blev så ledsen..

När jag gick från festen ringde jag hem på mobilen (fegis som jag är..) och pratade med storasyster hela vägen hem. Gissa om hon blev exalterad när jag sa att det snart skulle knacka på dörren och att hon minsann fick gå bort till ytterdörren för att se vem det var.
"Mammmaaaa" hörde jag tjutet på långt avstånd och jag fick så många pussar när jag steg in genom dörren att jag troligtvis dubblerade hela årets pussrason på ett naffs.

Hann med att gosa en liten liten stund innan hon slocknade lyckligt snusandes på min hals. Vilken *Lycka* Det är sådana stunder som man vadderar och stoppar in i ett minnesfack i hjärtat för att ta fram när de behövs..

Nej, nu är klockan massor och jag är verkligen dödstrött. Avslutar med en bild på finaste storasyster från hennes utflykt med pappsen i förrgår :) 

Min lilla gosa som jag älskar dig..

RSS 2.0