Men vet ni vad?

Idag har prick 20% av min Alicegraviditet gått!!

Nojjnojj

Usch hur i hela världen kan man vara såhär nojjig..
Känns som att livet går i musfart och att allt bara handlar om det där jäkla besöket på Emmas ultraljudsklinik på torsdag. Känner mig faktiskt inte riktigt som mig själv just nu men längtar som en tok tills att jag förhoppningsvis återvänder till verkligheten på torsdag klockan 11.
Helgen, eller ja min mitt i veckan helg ;), har varit bra iallafall trots att jag mest velat gå i ide och sova bort tiden. Vi har fixxat, varit på IKEA, träffat goa vänner, jag har träffat en gammal gymnasiekompis vilket var helt fantastiskt mysigt. Tänk att nästan 10 år har gått sedan vi sågs senast och ändå var det som igår. Kul att ha fått tillbaka en gammal kompis. Känns härligt att hon är tillbaka!
Igår när jag vaknade för att sätta igång datorn och fråga en annan go vän om vi skulle hitta på nåt mys hann inte datorn starta förräns hon plingade till och vi blev bjudna på lunch. Jag, och storasyster, satte direkt igång och baka bröd till lunchen, ett jättesmaskigt parmesan/olivbröd, och sen när M behagade öppna sina blågrå vid elva pep vi iväg. 
Blev en supergod lunch och mysig efterföljande snack och shopping!
Imorse skulle jag egentligen fått sovmorgon men M glömde att låsa in katten som just nu Marslöper i november.. så klockan sju gav jag upp och gick upp för att titta på barntv med storasyster. Hade ändå vaknat varanna timme och varit tvungen att kissa så jag var väl ändå näst intill halvvaken..
Ska snart hoppa in i duschen nu för sen vankas det jobb igen. Blir mycket helg just nu och nästa helg blir det både lördag och söndag vilket blir tredje helgen i rad jag jobbar. Men får trösta mig med att det blir mycket ob :)
Nä nog med gnäll nu hoppas som sagt att mitt gamla positiva jag återvänder igen på torsdag, Nu mooot duschen!

Ursäkta Alice..

om inte mamma skriver så mycket just nu..
Humöret har gått i en riktig bergochdalbana de sista dagarna och jag hinner knappt tänka att jag är gladare än jag någonsin varit innan humöret svänger och jag är nere och krafsar i svart gyttja.
Jobbigt.. ja lite faktiskt.. för rent logiskt kan jag förstå att det inte är jag som påverkar de här svängningarna egentligen. Och.. rent logiskt kan jag förstå att det inte är heela världen för att jag inte kanske trivs tipptopp på jobbet just nu. Men.. i mitt huvud finns en annan verklighet. Det är svart BÄCKSVART när det är jobbigt för att nästa stund efter en trevlig kommentar från en kollega förvandlas till rosenrosaspunnetsockerfluff.
Suck.. trött jag blir på mig själv! Stackars dig Alice som är stuck i denna förvirrade småscitzomamman ;)
Inbillar mig själv att allt kommer vända snart och bli bra. Vem vet, kanske redan imorgon kanske.. för är det inte en rosenrosa fluffdag vi kan ses skymta där bortom natten..?

skulle egentligen..

vilja skriva och berätta om dagens underbara besök hos barnmorskan "superspättan Nettan"..
men..
Vi har precis ätit flygande Jacob och det var så tokgott att jag är proppusmättus och inte orkar :)
Lovar att återkomma inom kort!

Storasyster har världens skickligaste stickmormor!!

Tröja: Mormor
Benvärmare: Mormor
och..
Mössa: Mormooooor!!

en succé!

blev det med pankisarna i förmiddags :)
Storasyster fick knäcka äggen, (japp det blev kladdigt..), och därefter hälla i mjölet, saltet och mjölken.
Hon är så van vid att baka nu så att hon direkt när jag sa "salt" sträckte fram sin lilla handflata så att jag kunde mäta upp och hon kunde hälla i.
När margarinet puttrade i pannan satte jag henne på diskbänken brevid spisen så hon kunde se riktigt. Jag lovar det riktigt sken om henne av ren skär entusiasm!

Så underbart det är med barn. Allt man gör tillsammans blir så fantastiskt mycket roligare och även man själv tvingas se på tillvaron med lite mer faschinerade ögon än tidigare.

Magarinet som ändrar färg, smattrar och fräser i pannan. Smeten som stelnar och får färg för att slutligen helt magiskt bli till en pannkaka efter några minuter.

Ren skär magi!

Tuffaste tiden under pankistillverkningen var väntan på att första pannkakan skulle svalna.. det var riktigt tufft tyckte storasyster! Som tur var kom jag på att man kunde sätta hennes lilla djupa tallrik i vattenbad i vasken så att det gick lite fortare..

Storasyster åt.. och åt och åt som aldrig förr och mysigt hade vi det. Förkylningar och orosklumpar i magen glömdes för en halvtimma bort och ersattes av smaskningar från en liten familj i solsken. Härligt härligt..
Imorgon ska vi för första gången till MVC för ett förstabesök hos barnmorskan. Och så spännande det ska bli!!

pannkakor..

Japp! Det är just vad det ska det bli idag. Måste bara vänta liten stund till tills mina pillrer satt in med full styrka. Storasyster och Alice så mamma har ju nämmeligen gått och blivit förkyld. Trist nog inte att det hörs sådär jättemycket utan bara sådär trött, febrig och ontihalsenig som man kan vara ibland.
Undrars om det är fler som är som jag som blir sådär skämsiga när det inte riktigt hörs när man är sjuk. Precis som att jag nästan inte tycker att jag är sjuk bara för att jag inte är riktigt snuvig. Visst jag låter som en gås när jag pratar men det räcker liksom inte för mig.. Neeehejdå.. snuvig ska man va annars gills det inte.
Fåntrattmigsjälv..

Nä nu börjar det nästan kännas som det släpper i huvudet. Mot kööööket!

långledigheten blev

verkligen jättehärlig..
Massa mys med goa vänner och men ändå en hel massa tid för mys bara vi i familjen.
Gillar verkligen det just nu.. är nästan lite beroende.. av mys med familjen.
Det är en massa tankar som snurrar i mitt lilla trånga huvud annars och en hel del oro.. Så de där stunderna bara med familjen, iklädd mysbyxor och mina pensionärstofflor med håret i fulknut, är verkligen guld värda.
Längtar så jag kan smälla av efter det där ultraljudet den 5 november. Känns som att det kommer förändra min tillvaro en hel del. Längtar så efter att bli av med den där lilla hårda orosklumpen i magen, som trots att jag konstant försöker förneka dess existens, tyvärr envisas med att existera ändå! Jäklans klump.. (syftar INTE på dig då Alice för du är det mest underbara lilla "klump" som finns just nu!!)
Det känns faktiskt som en evighet tills 5 nov om jag ska vara ärlig.. fast det bara är två futtiga veckor bort..

Ikväll har vi precis ramlat hem för kvällen. Tisdagskvällar är ju simskola för storasyster och trots att det bara varar till sex tar det ändå en bra stund innan alla duschat, klätt på oss och kommit hem igen. Storasyster ääälskar sin simskola och trivs bokstavligt talat som fisken i vattnet. Hon skuttar helt orädd från kanten och "simmar" glatt när man släpper henne. Visserligen kommer hon ju inte framåt utan sjunker som en sten men armar och ben viftar som bara den och hon har ett stort leende på läpparna hela vägen ända ner till botten där vi fiskar upp henne.
Otroligt.. och otrooligt härligt att se henne så lycklig i vattnet!
Idag var jag grymt förutseende före simmet, tyckte jag själv iallafall.. Innan vi packade ut oss i bilen hann jag stoppa in en oigenkännlig bit kött från frysen (tror det var fransyska) i en gryta och ösa på med massa grönsaker och buljong. Tjoff in i ugnen på 200 grader och middagen var klar när vi kom hem!

Sicken kanonidé! Vet inte hur många tisdagskvällar vi annars kommit hem halvdöda av hunger och kokt korv eller något annat äckligt blivit kvällsmat. Känns som att tisdagsgryta i ugnen får bli ett stående inslag i familjens veckomeny från och med nu!
Nu ska jag sjunka ner i sängen med de andra två sötisarna. Halsen gör attans ont sedan i eftermiddags och jag är varm som en kamin så gissa om det ska bli skönt!
och ja.. mjukisbyxorna, tofflorna och knuten är på ;)

Ojojoj

så gott det är att vara ledig mitt i veckan!!
Igårkväll kom jag hem alldeles för sent för att hinna skriva och jag var dessutom så gossugen med storasyster att det helt enkelt inte hanns med något mer. Jobbade över nästan två timmar igår morse för att hinna vara med på ett roligt möte men när jag kom till jobbet var det såklart inställt.. suck..

Fick några fina komptimmar på listan iallafall som kan vara bra att ha när jag ska till MVC den 22/10!

Somnade som en stock efter att vi ätit kvällmaten igårkväll och sov som en stock tills det var dags för första toabesöket.. och nästa och nästa :))

Vaknade till slut vid åtta halv nio av att storasyster krawlade över mig och ville gå upp. Snäll man som man har så slapp jag gå upp utan kunde lugnt mysa vidare en kvart till innan jag också gick upp.
Skönt med den där extrakvarten.. man hinner vakna till och sträcka lite på sig innan man överfalls av en vild ettochetthavtåring ja.. och en vilt slickande spinnande katt.

Hade en gosig förmiddag i sängen med familjen. Såg lite på barnkanalen, pusslade och ritade.. bara mys alltså. Vid elva körde jag ner till mitt gamla jobb och hälsade på. Träffade en massa människor som jag fortfarande känner riktigt varmt för och kände för en stund att magen skrynklades ihopa av saknad efter min gamla arbetsplats..
Hoppas att jag kommer tillbaka dit någon gång.. även om det var sjukt stressigt så trivdes jag verkligen!

Tryckte till slut in min gamle vapendragare på jobbet i bilen, avslöjade min lilla inneboende hemlighet (åh vad kul det var :) och körde ner till stan för en mysig långlunch.
Blev en massa snack om barn och en hel del planering om vår gemensamma framtida mammaledighet. Tyvärr är bara en av oss gravid än så länge så vissa kommer få ligga i lite om vår plan ska funka :))

När jag släppt av vid jobbet igen körde jag hem och hämtade storasyster och M som stod färdigklädda i hallen. Blev en kul liten utflykt där vi minsann lyckades köpa årets första julegave! En finfin trädgårdstomte med solcellslampa! :) Sicken kalaspresent till min svåger, han kommer bli så glad så glad. Hihi
Kul hade vi iallafall och det blev en massa fniss innan M och storasyster knatade hemåt (vissa behövde verkligen sova..) Vissa andra av oss gick in på Maxi och handlade lite bakingredienser och en del annat som vi behövde bunkra.

Hade som tur var varit så förutseende att jag tagit med mig lite bröd i väskan. Ja, jag vet att det låter koko men det är det enda som hjälper mot mitt illamående just nu..

Ringde M när jag kom hem igen och fick reda på att han var lååångt iväg. Så jag fick en rejäl stund för mig själv att städa i kökslådorna (behövdes..) innan en nyvaken storasyster och M rödmosiga steg in genom ytterdörren.

Ikväll lagade jag morotssoppa och till det åt vi det nybakade bröd som Flisan och jag bakade tillsammans i förmiddags. Vår jättefina nya taklampa Lampgustavs LoveDinner är äntligen uppe och vi premiärtände ljusen medan vi åt.
Soppan rök, smöret smälte på det ångande varma brödet, himlen var mörkgråblå och de gula löven på träden utanför såg ut att flämta på grenarna för att hålla sig kvar..
Underbara höst..
Nu längtar jag efter sängen för trötttheten börjar så smått smyga sig på. Längtar även en hel del efter imorgon också så klart då jag och storasyster ska åka till Staffanstorp och mysa bort en hel dag med fina stora och små vänner.
Hoppas bara att jag mår lite bättre imorgon.. bäst att ladda väskan med bröd..

Äntligen..

Känns det som att världen inte går i slow motion längre!

Måste erkänna att tiden sedan förrförra söndagen, då jag fick vetskap om Alice med S existens, har gått i musfart.. Varenda timme har crawlat fram i sakta mak och veckodagarna har känts som hela veckor.

Så mycket har hänt på så kort tid.. att jag bara inte hängt med..

Att dagen före, första arbetsdagen på 22 månader, gå tillbaka till ett i stort sett helt nytt arbete på en ny arbetsplats, med helt nya arbetskamrater, få reda på att vi är gravida.. det är inte lätt att tackla..

Att samtidigt, tillsammans med sin lilla dotter, gå igenom den seperation som det innebär att avsluta sin mammaledighet med hjärnan fullproppad av gravidhormoner..
Ja.. det är inte lätt det heller..

Dvs, sista veckan har varit ganska så tuff och turbulent rent känslomässigt. Visst har den varit full av lyckobubblor i magen men med tanke på alla förändringar har inte hjärta och hjärna riktigt hållit jämn hastighet.
Har knappt vågat känna efter hur det verkligen käns förräns nu. Tog mig en rejäl funderare ikväll när jag körde hem från jobbet och minsann.. Känner faktiskt idag att jag börjar komma tillbaka på banan igen med hjärta och hjärta i samma takt. Men jag har enhälligt beslutat att ta det lilla lugna ett par veckor framöver!

Har ställt in en heldag med farfar och farmor och en mysig övernattning hos mormor och morfar i veckan.
Känns bara som att det blivit för mycket på en gång och att jag/vi hela familjen behöver retirera och finna våra nya roller innan vi kör fullspäckat schema igen.

Imorgon blir det jobb 12-19 för min del och sen hemmamys den timman vi hinner innan storasyster ska börja sin kvällsrutin. Storasyster går numera och lägger sig tidigare maa den väntande dagisstarten och för att det nu känns rätt att göra såhär.
Hittills har vi kört de nya tiderna en knapp vecka och det känns som att det fungerar mycket bra för alla tre och en halv.
Jag sover lite sämre precis som storasyster gör nu på nätterna annars. Storasyster för att hon själv genomgår en seperation från sin mams (hon är ju inte alls van vid att jag är borta så länge från henne..) vaknar minst två tre gånger varje natt och är ledsen. Jag är grymmeligt kissinödig konstant för tillfället vilket jag läst är vanligt i början av en graviditet. Så det är mycket spring på nätterna i casa Alice :) men trots detta måste jag ändå säga att vi är förvånansvärt pigga allihopa så det är absolut ingenting att klaga över!

Efter morgondagens arbete är jag ledig tor-lör.. så underbart.. ska gosa en massa med storasyster och med hennes pappa. Vi planerar att åka på småutflykter tillsammans och bara koppla av och vara tillsammans.. Två små fina vänner ska vi också hinna med fika med men det känns bara som en Lisa för själen att få lite kompiskramar och möjlighet att ventilera lite.

Så.. det börjar reda upp sig i den känslomässiga bergodalbanan tycker jag ;)

Ska bli så underbart skönt med lite ledighet igen.. saknar min lilla "storasyster"..

Men Alice!

Att du syns redan! Hur i helahela världen kan det vara så??
Mamma har fått en prydlig liten bebismage som visserligen är LITEN men om jag jämför när jag väntade storasyster så är din lilla bula låångt större än vad hennes var.
Mamma blev nästan lite orolig idag ett tag.. varför syns du redan.. kan det vara något fel?
Googlade oroligt runt och tittade på X antal sidor med forum för nygravidisar. Och.. minsann om jag inte hittade en massa fler väntande blivande tvåbarnsmammor med tidiga magar. Undrar bara varför det är så. Varfäör syns magen mycket tidigare på mamsar andra gången? Får leta vidare i smyg på jobbet imorgon när jag behöver en paus ;)
Så Alice nu är inte din mamma iallafall inte orolig för det längre. Det är bara fantastiskt underbart härligt att du redan syns!!

Lilla skruttan..

Så pytteliten du är och ändå har din mamma hunnit tänka minst en milliontrillion tankar om dig..
Trött gör du mig redan... och förvirrad.. Men vad gör det när jag vet att du finns där?!
Jobbar gör jag, så gott jag kan, men tankarna flyger alltsomoftast ner till dig och till framtiden.
Hur kommer den se ut för dig, mig, pappa och storasyster?
Nu ikväll låg vi allihopa i en stor familjehög i sängen och såg en riktigt bra långfilm. Det är första gången din storasyster låtit oss se hela filmen (ok två små kissepauser hade vi också den ena på pottan och den andra brevid ;) men dagen var ju snudd på historisk ändå.
När vi låg där allihopa huller om buller slog det mig plötsligt att vi var fyra i sängen och inte tre. Än så länge är du bara ett pyttelitet underbart frö i min mage men tiden går så fort Alice.. om ett år ligger vi verkligen alla fyra i sängen och myser.
Tänk fyra i familjen.. då är man verkligen familj på riktigt!

Så mitt lilla Alicefrö, väx dig nu stark i min mysiga mage. Mamma är med dig hela tiden och du finns alltid i mina tankar. Den 28 oktober 12:45 kommer vi ses för första gången på det första tidiga ultraljudet. Pappa och storasyster får stanna i väntrummet eftersom det är förbjudet med storasystrar inne i undersökningsrummet. Så Alice det blir bara du och jag! Som jag längtar..

Bra infirande av Alice med S

Jag var som en livs levande duracelkanin igår. Hade i princip hur mycket energi som helst men med världens mest röriga hjärna. Som tur var kom fina vänner över på kvällsmat för att splittra tankarna men även fira lite med oss.
Storasyster var hur exalterad som helst när hennes bästis trillade in genom dörren men säg den lycka som varar..
Bästa kompisarna hade, som över en natt, kommit på att de skulle komma in i värsta grälstadiet.. Storarsyster hävdade dessutom även bestämt sin äganderätt på alla leksakerna med ett illvrål "MIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIN
som följdes av en siren av skrikgråt som även bästiskompisen snabbt anslöt i.
Vilket liv det var, fniss.. ni skulle hört..
Vet inte om det är hormonerna som gjorde sitt till men jag var huur stencool som helst ändå. M blev arg och tog på sig rollen som den stora uppfostraren vilket fick till följd ÄNNU mer skrik från de båda flicksen.
Bästiskompisen blev vid ett tillfälle så arg på M att hon helt sonika gick ut i köket och ställde sig i ett hörn och tjurade.
Vi skrattade och minsann om det då inte tog hus i helsike i min lilla storasyster.
Bestämt gick hon bort och tog bästisens snutte och gick in och gav till henne. Bästis blev såklart jätteglad och gav tillbaka snutten till storasyster efter bara en millisekund samtidigt som hon log med hela ansiktet. Storasyster log tillbaka och vi vuxna i vardagsrummet utrast i ett plötsligt "Naaaw". När storasyster hörde det gick hon ut i vardagsrummet och gick fram till sin mams (dvs jag)och berättade med ett stort leende att hon gett snutte till bästis.. (kändes veerkligen som hon tiggde beröm..) Men innan hon hann så långt som fram till mig fick bästisen in en riktig storputt i ryggen på henne.. suck.. dessa flicks... tjuvnypsproffs ;)
Mysigt hade vi iallafall igårkväll och jag är så glad att vännerna med så kort varsel ville trilla in och hjälpa oss fira.
Nej, nu är kockan mycket och jag måste börja fixa innan det är dags att bege mig iväg till den officiella premiärdagen på arbetet efter föräldraledigheten.
Pirrar riktigt i magen.. ska bli så härligt att gå till arbetet med vetskapen om att jag bär på den finaste lilla hemlisen i världen...
En liten Alice med S..

Idag sa Alice med S goddag!

Ja, det overkliga, ofattbara och samtidigt underbara har hänt.. igen.. En liten Alice är skapad och knackade idag, denna mulna oktobersöndag, på dörren här hemma och gjorde oss uppmärksamma på att hon minsann finns.

Vi blev chockade.. såklart.. Hela välden vändes för några darriga timmar upp och ner innan vi till slut lyckades landa åter på jorden och kunna njuta och känna av den bubblande lyckan att vi ska bli tvåbarnsföräldrar.

Lilla Alice är så välkommen.. så ofantligt välkommen till vår familj även om vi nog inte trott att hon skulle ramla ner till oss riktigt så snabbt som den lilla skruttan bestämde sig för att göra.

I månader har jag gått och mysfantiserat på hur jag skulle berätta för M när den stora dagen väl kom. I min fantasi har jag vaknat på morgonen och med säkra steg gått och gjort testet. Helt säker på min sak har jag utan någon som helst förvåning gått vidare med min plusspinne ut i köket och tagit en lugn kopp te. Tittat ut på vårt körsbärsträd och bara njtit av vetskapen av att jag ska bli mamma igen. Jag har ringt och sjukanmält mig från arbetet för att hinna handla allt och hinna förbereda inför kvällen. Storasyster har hämtats tidigt från dagis för att få vara med och fått en tröja med texten "storasyster". Jag har köpt blommor och alkisfritt bubbel och en massa ingredienser för att laga en god middag..
När M väl kommit hem är bordet dukat och storasyster sitter med den nyinhandlade tröjan med texten och väntar förväntansfullt. Hon har en kofta över så att hemligheten inte ska avslöjas för tidigt och man kan se på de små pigga förväntansfulla ögonen att hon knappt kan hålla sig..
Så kommer avslöjandet och vi grååter både två och kramas medans tårarana trillar..

Alla mina underbara rosaskimrande drömmar.. så härliga de varit men.. ni som läst min förra blogg kanske vet att det inte alltid blir som man tänkt sig.. faktiskt inte alls som man tänkt sig..

Har under den senaste veckan upptäckt att jag svällt på en massa konstiga ställen på kroppen. Tittisarna har antagit en härlig större storlek (så stora att två nya större BH har inhandlats) och magen har plötsligt vuxit så att det varit jobbigt att knäppa byxorna. Jag har, precis som vid förra gången, förklarat det hela för mig själv med att jag nog ätit lite mycket nattmackor. ja.. och så har jag såklart varit uppe på natten och moffat i mig en massa godis efter att ha fått ett enormt godissug.. säkert PMS..
Ja, och så är det humörsvängningarna som även de förklarats med PMS.. och halsbrännan.. kanske för mycket godis.. ;)
Ja, som ni kanske förstår så gick det tillslut inte längre att bortse från att det faktiskt finns en möjlighet att jag är gravid. Tanken har medvetet bollats bort i min hjärna sedan i fredags men imorse när jag vaknade var även molvärken vid ljumskarna där och jag kände att det var no turning back.. Kissa på pinne skulle jag varesig jag ville eller ej!

Smög diskret in i badrummet och kissade.. Var BOMBsäker på ett negativt resultat.. Så bombsäker att när båda strecken i indikatorsfönstret började formas till ett tydligt blått pluss var min fösta tanke inte "tjohoo jag är gravid" utan: "Hmm skumt vad båda linjerna syns tydligt när man inte är gravid".
När jag stått och stirrat på det klarblåa plusset i vad som kändes som en halvtimme (men som troligtvis var en halv minut) började jag darra, njae mer skaka i hela kroppen. Kunde inte andas utan flämtade och kippade efter luft samtidigt som jag gick ut från badrummet och började likt en halvnaken proffessor Baltazar gå fram och tillbaka i hallen.
M blev orolig och frågade vad det var med mig och jag flåsade "inget" till svar. Storasyster kom utrusande från extrarummet och konstaterade kallt med kommentaren "mamma toookig"..
Skulle ju inte berätta.. då förstördes ju hela min fantasibild om hur det skulle vara..
Men jag fick släppa det till slut..
M tvingade ner mig på soffan brevid sig och tog tag i mig och sa "C, vad ÄR det????!!!"
Fick knappt fram orden men till slut kom alla bokstäverna flämtande på plats.. "Storasyster ska bli.. storasyster.." samtidigt som jag viftade med plusspinnen och grät så att ögonen höll på att ploppa ut.
Som vi grät.. och kunde knappt tro det.. Vi som kontrollerat så noga.. och jag kan LOVA att det inte funnits skuggan av någon gladgubbe på ÄL pinnarna de senaste två månaderna..
Ändå var hon plötsligt bara där, Alice med S gjorde entré, klart och tydligt som ett stort härligt pluss i våra liv.

Välkommen Alice, välkommen till vår familj.. som vi längtat efter dig.. hur ska vi klara av att hålla oss ända tills den 23e maj.
Älskar dig redan så../mamma

Välkommen till min nya blogg!

RSS 2.0