Kaos, feber och tårar och Minecrafthaveri..
Igårkväll kom vi hem vid femtiden till två lyckliga barn som haft det superduper hos mormor och morfar. Vincent var väldigt sprallig och när jag kände på honom tyckte jag att han kändes varm. Mycket riktigt när jag väl tog tempen hade han en bra bit över 38 och det fick bli alvedon och en dag hemma för honom idag. Även Miltis kändes risig igår och det var inte mycket sömn Martin och jag fick i stugan natten mellan lördag och söndag. Två små febriga pojkar här hemma alltså.
Vincent ville sova hos mig inatt och jag drog fram extrasängen. Äntligen har vi en sådan över efter att Martins kusin var här igår och hjälpte oss få en riktig säng på plats i Miltons rum. Vincent hade svårt att komma till ro i sin nya säng igår och vi somnade till sist vid ettiden. Klockan två väckte Vincent mig att det var för mörkt.. klockan kvart över tre väckte V mig för att det såg ut att stå någon med röda ögon i rummet. Klockan fyra väckte V mig för att det kändes läskigt.. Klockan fem väckte V mig för att han ville sova i sin säng.. Jag följde med honom ner och bäddade om honom och när M och Flisan gick upp så var han fortfarande uppe. Det hade inte känts bra där heller.. Stackars V det har verkeligen inte blivit många minuters sömn inatt.
Detta visade sig också när vi sedan inledde dagen. Allt gick fel och inget kändes bra för V. När han dessutom inte fick lov att ha ipad idag så blev han så arg att han helt sonika bestämde sig för att radera hela Felicias Minecraft från hennes mobil. Jag upptäckte detta för sent.. allt var borta. Precis alla timmar som Felicia lagt ner på att bygga sin Minecraftvärld var raderat.
Jag blev SÅ arg! Herregud så arg man kan bli på sina barn.. inte för att jag skrek men jisses.. Jag kokte fullkomligt på insidan. V ville inte ta till sig vad han gjort och vi pratade fram och tillbaka om händelsen i stort sett hela förmiddagen. Han ville och kunde inte förstå.
Klockan halv två kom Felicia hem och vi satte oss ner alla fyra ner runt köksbordet när jag berättade vad som hänt. Det var riktigt jobbigt.. usch.. Det gjorde så ont i mig att se Felicias min.
Felicia var ömsom ledsen och ömsom fly tosig på sin lillebror som nu äntligen började förstå vad han faktiskt gjort. Det var tufft för honom också att se Felicia så ledsen och höra hennes frustration. Hon är ju så snäll och skällde bara och var ledsen men det var lätt att se att det verkligen träffade Vincent rakt i hjärteroten.
Vincent började be henne att han kanske kunde få bygga upp en ny värld till henne på spelet. Men det gick ju inte.. ingen mindes ju helt hur hennes värld såg ut.. Hon ville inte ha en ny värld.. hon ville ha sin gamla som hon kämpat med. Vincent försökte på alla sätt.. ge henne pengar.. eller var som helst. Han var uppriktigt riktigt ledsen. Till sist ropade han JA VEEET FELAJSIA!!! Du ska få sminka mig!!!!
DÅ för första gången spreds ett litet vagt leende på Felicias läppar och båda började fnissa. Det blev en konstig lättad känsla i rummet. Straffet var bestämt och utdelat. Två minuter senare rusade de båda tillsammans upp för trappan och jobbet började. Vincent blev Vincelina.. ett namn som han själv hittade på.
Säger då det.. vilket kaos här kan vara ibland.. lite upp och lite ner.. huvudet upp och fötterna ner...