Ute på andra sidan!

Vilka veckor vi har haft.. känns som att vakna på andra sidan nu. En glad bebis är tillbaka igen och lite småslitna föräldrar kikar fram och vågar hoppas på ett nytt lite friskare och roligare liv och vardag.

Den andra penicillinkuren tog, andningsmasken fungerade och efter tre sömnlösa veckor kunde vi igår äntligen få en natts sömn. Piiiieh!

Mitt i allt när allt började kännas ljusare igen blev jag i veckan kontaktad av en nära släkting som jag haft största förtroende för sedan jag var liten. Släktingen började från ingenstans kritisera mig för mitt föräldraskap och för hela min livssituation, tyckte att jag skulle börja arbeta igen samt ifrågasatte varför Martin tog in Milton på sjukhuset och varför inte jag gjorde det.. Otroligt obehagligt! Dvs lämnade mina två rädda och oroliga barn ensamma hemma eller drog med dem med den gallskrikande Milton i bilen och utsatte dem för alla baciller, väntan och oron det skulle innebära på  akuten/kvälls och helgmottagningen. Ja varför gjorde jag det… hmm.. Varför utsätta Milton för att åka med sin fantastiska pappa… män är ju mindre pålitliga eller hur..?

Ibland blir man verkligen undrande och uppriktigt besviken på människor.. Synd också att jag är en högst långsur person när det gäller *skratt*.

Äsch nu ska vi inte hänga upp oss på det utan se framåt istället. Milton och jag har lärt känna flera nya kompisar i byn nu när solen tittat fram vilket verkligen känns jätteroligt! Det verkar också kanske kunna lösa sig med plats på förskolan till Miltis. Dock har vi ännu inte fått definitivt svar ännu. En annan positiv sak är att mina poäng trillar in från universitetet. Det känns så otroligt roligt att jag faktiskt klarar av det jag företagit mig. Wohoo vad härligt och dessutom är det så intressant!

Just nu sitter Vincent startklar där nere i väntan på kalas på trampolinpark en bit härifrån. Hans ”bästis” på skolan Oscar skall ha kalas och Vincent har på egen hand ritat ett kort. Presenten blir att de nästa lördag skall gå och äta hamburgare och därefter gå på Pelle Kanin på bio i Malmö och äta popcorn tills de spricker. Båda pojkarna är SÅ lyckliga (vi har redan råkat avslöja för Oscar..). I måndags när Vincent kom till skolan kastade sig Oscar kring hans hals och tackade honom SÅ för att Vincent skulle bjuda honom på bio. Så himla fina pojkar.. de leker verkligen bra tillsammans också! Oscar följde med hem i veckan och lekte. Pojkarna fick upp ett riktigt tält på Vincents rum och hade SÅ roligt tillsammans. Härligt att Vincent trivs i skolan och har hittat en kompis som han fungerar så bra tillsammans med.

Felicia är lycklig hon också och har det bra. Hon har just nu väldigt ont i halsen och har även hon varit krasslig länge länge.. men jag tycker halsen är lite bättre idag så vi hoppas på det bästa. Hennes pojkvän Wilmer har lämpligt nog byggt en koja preciiis utanför vår tomt nere vid dammen och är här nästan jämt för närvarande. Det är uppriktigt underbart att se dem så lyckliga ihop. Det blir mycket picnic på filt utanför tomten..

Nej nu ska jag gå ner och ta lite frukost själv innan jag dör av hunger. Det blir lätt att det kommer i allra sista hand efter att alla de andra pluttisarna utfodrats.

Ah just det!! Milton har ju inte velat äta när vi gett honom mat de sista dagarna och i förrgår kom jag på var skon klämde. Han vill äta själv!! Så just nu äter han macka med smör så det står ut ur öronen på honom och även vår mat går ner. Trixet är som sagt att göra små små bitar som han kan ta själv. Det är en stor skillnad mot hur och när hans syskon började äta på detta sättet.. de var båda betydligt senare! Men Milton är Milton och väldigt tidig med mycket. Orden kommer allt mer också nu och mamma, pappa, bada, Häääääääj är tydligt.

Igår sade han plötsligt ”pappaaa” varvid jag förklarade att pappa kommer hem fast inte nu utan om en stund. En minut senare öppnades dörren och till min stora förvåning stod Martin på trappan! Milton måste ha lärt sig billjudet eller på annat sätt hört ljudet att pappa kom hem..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0