Bråk
Sedan Miltis föddes har vi levt i en lycklig bubbla. En bubbla där ingen av oss har velat säga emot den andra. För allt har varit olikt mot vad vi är vana vid och båda har vi varit så försiktiga med orden för att undvika bråk.. Detta har nästan
varit plågsamt till slut då vi båda smått slagit knut på våra egna behov och åsikter för att hålla vår fina lilla bubbla.
Nu har den kraschat!
Båda ser vi att allt fungerar här hemma. Barnen är inget annat än underbara och lyckliga tillsammans, M trivs på jobbet och jag trivs med min tillvaro. Vi behöver inte längre gå på tå, vi kan bröla! Nä jag vill INTE skrubba däcket med en skurborste
när vi har trycktvätt! Pucko! Och jag vill inte "passa barn" hela helgerna för att du behöver göda gräsmattan! Ta ut barnen för fasen så får de hjälpa till!
Vi tjafsar och säger vad vi tycker! Vi muttrar, skäller och älskar varandra ändå. Säger förlåt och kramas när ngt ord blir fel..
Det är så skönt och så befriande för oss alla. Jag har behov han har behov och vi visar våra barn att det är rätt att uttrycka dessa för att må bra på ett nyanserat sätt. Bubblan har spruckit och nu är vardagen och livet här igen!