Nu vet jag..
Varför jag kände mig lite urken igår. Vaknade svettig flera gånger inatt och halsen känns som ett sandpapper. Inte för att jag vill gnälla för så farligt är det verkligen inte men denna hösten måste gå till historien som en av de snuvigaste i historien. Komemr ju inte direkt som en överraskning eftersom Vincent börjat på förskolan och håller på att bygga upp sitt immunförsvar för fullt. Bara tt gilla läget och sätta på autopiloten då det känns tungt.
Har också börjat sätta lite mer grönser för mig själv och ha mindre krav på vad som är good enough.
Kanske behöver man inte rusa runt bara för att barnen säger att de vill något. Kanske måste man inte alltid ställa upp på saker som man inte egentligen känner för bara för att vara snäll..
Ta vara på sig själv lite helt enkelt och tänka att det man gör räcker och är tillräckligt bra!