dagen blev ändå bra!
Trots att Flisan inte visade sig från sin allra ljusaste sida imorse. Känner alltid det som så svårt att skriva om ilska som ändå är det mest naturliga att känna av ibland som förälder. Jag har väl inte jättesvårt att hantera själva känslan av ilska utan mer den sorg jag upplever då Flisan medvetet gör saker för att få mig arg eller ledsen. Just provokationen, usch det är det som gör mig ledsen. För fyraåringar är inte alltid änglar och skall ju inte vara några heller. Det är självklart bara ett sätt att lära sig hur det egna beteendet påverkar andra.. Men det får det ju inte att göra mindre ont i ett mammahjärta.
Jag vill inte behöva säga till henne.. jag vill att hon ska förstå.. som den snusförnuftiga Flisan som finns här hemma ibland. Inte som den lilla Flisan som kastar saker kring sig och gör saker för att kolla reaktioner..
Usch nä nu släpper vi dethär och fortsätter fredagsmyset som nu infunnit sig här hemma!