Mat och resa..
Sitter och funderar under tiden vägen forsar fram under bilen. Tankarna snurrar om allt mellan himmel och jord och nu efter en god lunch blir det såklart en hel del tankar om mat, restauranger och såklart barnen.
När M och jag var "unga" dvs unga definierar jag under den tiden från att det vi träffades dec 1999 till december 2008 då Flisan trillade ner. Vi har ju alltid varit trogna pommesätare under semestrarna jag och mr Martin. Köpenhamn, London, Paris, Oslo, Milano, Rom, Pisa, Stockholm, Istanbul, Bulgarien, Marocco, Thailand m fl. alla ställen kan jag svära på att vi ätit pommes!
Vi har utvecklat någon form av pommesnos under åren och kan liksom nästan på en kilometers avstånd räkna ut var vi kan hitta de gyllena små gynnarna.
Jag minns faktiskt när vi var i Thailand året innan Flisan kom till hur jag funderade kring det här med barn, mat och resor. Någonstans har ju detta pommesätande blivit en symbol för semster för mig och jag tror faktiskt på något vis även för M. Vi skulle ju aldrig få för oss att köpa pommes hemma i sverige till lunch. Finns inte! Går inte! onyttigt!
Men på resa.. då jeklar.. POMMES!
Jo redan i Thailand började fundera hur det skulle gå med vår lilla pommesätning om vi nu skulle gå och bli på smällen. Där 2007 på en varm balkong i Jomtien där M och jag satt med varsin kall Sing i handen och planerade vår framtid. Redan där fanns en tanke på vad som skulle hända med pommesarna.
Idag när jag kom där vandrande på Burger King med min bricka med pommes och burgare.. ja då slog tanken mig igen. Vi behövde inte sluta med vår onyttiga vana. Lika lite som att våra barn hindrar oss från att resa så hindrar de oss från att moffa pommes, Och det värsta är.. vi har skapat två småfisar med samma intresse som deras föräldrar. Resa och äta pommes det är lycka det för familjens Schönis!