alicemeds

Man kan kalla denna dagen för intressant.. Eller hur man nu kan uttrycka det lite tjusigt. Idag har jag för första gången i mitt liv fått känna på hur det känns att svimma. Jeppjepp.. Det var inte riktigt som jag hade föreställt mig utan ganska ordentligt obehagligt.
Jag är ok nu men tröttheten sitter i. Har spenderat dagen i sängen med finaste familjen medan maken sprungit benen av sig för att passa upp både sin fru och sina barn. Eller tja.. Egentligen var det väl mest mig han passade upp idag om jag ska vara ärlig. Barnen behövde mest hållas i öronen för att inte klättra på väggarna. Maken klarade detta uppdrag galant men såg ganska färdig ut ikväll när jag kom på fötter och började känna mig ok. Han bokstavligen kraschade i soffan med sitt Angry birds och lyckades stänga ute allt annat. Kunde inte låta bli att lite småsmilande ge honom frågan om han inte saknade att vara hemma föräldraledig denna gången..? Fick något mutter till svar att om det bara hade varit barnen så hade det nog gått bra.

Hehe.. Han är fin min man ändå ;)
Imorgon försvinner barnen med mormor och morfar innan barnfria resan. Känns lite obehagligt fast skönt. Mycket kluvna känslor. Hade det inte varit för allt som hänt hade det nog känts mer ok. Nu kommer jag nog att sakna dem enormt.. Men samtidigt ska det bli grymt härligt med en hel eftermiddag på egen hand imorgon! För att inte tala om en hel långhelg ensam med maken.
Ska vila upp mig inför resan imorgon så inget annat är spikat..
Ikväll känner jag mest en enorm tacksamhet över min fina familj. Min fantastiska man som verkligen är ett enormt stöd (även när han gruffar) och mina fina fina barn som betyder mer än livet för mig,
Är så tacksam för att ni finns..
Nu ska jag krypa ner i sängen och förhoppningsvis sova gott. Nattinatti!