usch
Precis när vi höll på att plocka undan både M och jag busade barnen med elbilen i hallen. Flisan som är den mest omtänksamma storasystern i världen höll verkligen i sin lillebror när de körde och både M och jag gjorde nog bedömningen att de kunde leka själv en stund. Plötsligt hördes det ett brak, skrik och sedan tyst. M och jag frös för en millisekund innan M först kom loss och rusade ut. Båda barnen hade voltat med elbilen och V hade flugit över styret med Flisan över sig. Blodet rann från hans mun och Flisan bara stod blickstilla och stirrade framför sig när hon väl kom upp. Fy som det blödde.. Det absurda var att jag blev sådär iskall och stilla och hur samlat som helst tog upp och tröstade Vincent medans blodet flöt. M vimsade lite runt och ville kolla meddetsamma men jag kände att prio ett var att få honom lugn innan kollen. Lade honom ned på skötbordet och försökte torka lite försiktigt runt munnen för att se var blodet kom ifrån. Det var blod överallt kändes det som och plötsligt hör man en panikartad smått hysterisk liten röst från golvnivå.
"Ta BORT BLODET!!!!" Det var inte emningen.. det VAR INTE MENINGEN DET VAR INTE MENINGEN" Skrek hon hysteriskt samtidigt som hon började skaka.
M fick ta hand om och trösta henne medans jag kollade vidare i munnen på Vincent. Blodet slutade ändå ganska snabbt att rinna och jag kunde till min stora lättnad se att det kom från ett jack i överläppen där han bitit sig när de trillat. V slutade också ganska snabbt att gråta och blev mest ledsen över att se sin storasyster så utam sig av oror för honom. Fick bädda ner alla i sängen och ligga och kramas så att lisan såg att det verkligen inte var någon fara. Flisan var fakstiskt fortfarande skakad av händelsen imorse när vi vaknade och behövde prata igenom det ännu en gång. Jag rekommenderade att hon ringde mormor efter frukosten vilket hon även gjorde. Ett bra sätt för henne att bearbete när det hänt något, i hennes värld, stort!
Nu har M och Flisan cyklat iväg till Aq-va-kul eftersom Flisan verkligen längtat efter att få simma igen. Med sig har de picnic som ska intas på vägen hem.
Vincent och jag har varit ute och promenerat och nu sover han gott sedan länge i trädgården. Själv har jag ätit lunch och mailat lite med familjen Danis i Frankrike :)
Är lite sugen på att gå ut och lägga mig i solen en stund och njuta av det fina vädret.. hur ofta har man den möjligehten som småbarnsmams..?
Lika bra att njuta lite extra tror jag!
