scitzo men inspirerad

Det är något med hösten som jag bara älskar. Det där kravlösa att få lov att krypa in i stora pösiga kläder och gömma sig. Att inte behöva vara ute, ha roligt och med tusen bollar i luften.
Hösten för mig är lite hemlig, som ett sätt att krypa in i sin egen lilla koja och njuta. Men ändå en nystart efter den ljusa sommaren. Man har tid för annat. Blir smygsugen på att starta det där hemliga projektet som legat och malt i hjärtat några år.
Ville jag inte en gång börja på silversmideskurs, eller en konversationskurs i franska?
Oavsett om de bara förblir drömmar så är det härligt att få just.. drömma och känna sig inspirerad av fukten och mörkret som kommer. En tid för hemliga drömmar, projekt och nytändning.
Det är sådan jag sitter och klurar på här i stugan. Nästa vecka är redan planerad full av mina ljuvliga goda härliga vänner. Saknar dem och vardagen. Att ha rutiner igen..
Samtidigt som det känns lockande kan jag inte riktigt släppa sorgen över att denna semestern faktiskt idag lider mot sitt slut. Tänk om vi tappar gnistan igen jag och M nu när vardagen kommer tillbaka. Och de där ljuva sena nätterna när barnen sov och vi såg det hos varandra som vi föll handlöst för tolv år tidigare..
Neh jag väljer att se det positiva. Rutiner och skratt när Flisan är på förskolan när det bara är jag och Vincent. Lyckan av att hämta henne efter lunch, att skratta med vänner och härliga goa ungar över en kopp kaffe eller lunch.
Vad ljuvligt att vardagen är tillbaka.. fast semestern.. du kunde varat eeen liten vecka till bara..
0 kommentarer