Igårkväll..
Efter middag med tända ljus framför kaminen i köket berättade han både med ögonen och med hjärtat hur vacker jag är och hur underbart han tycker det är att leva med mig.
Sekunden efter att mina ögon fyllt med glädjetårar fick han mig att skratta så att jag kiknade och glömma allt runtomkring.
Senare på kvällen fick han mig att fundera i banor som jag aldrig funderat i förut och se på framtiden med perspektiv och ljus som aldrig funnits där tidigare.
När vår lilla son somnat höll han om mig i soffan med armar som andades kärlek samtidigt som han strök mig kärleksfullt över håret ryggen så att hela jag fylldes med trygg värme. Framför brasan berättade han om framtiden.. om dåtiden.. med både tårar av lycka, nostalgi, tillförsikt och förväntan i ögonen.
Innan vi somnade försvann jag i hans stora varma mjuka famn och han frågade mig om jag är lika lycklig som han..
Svaret är ja.. jag har nog aldrig varit lyckligare..
I Degeberga växer det violer året runt..