Kaos
De stunder då jag för några år sedan själv ringt hem till barnfamiljer svischar förbi och jag minns vad jag då tänkte..
Herregud vilket LIV! Hur kan de bara överleva i det kaoset..? Minns tillbaka att jag efter att jag lagt på luren kunde njuta av att bara sitta tyst en stund, sätta på Radio City på datorn, dra upp mina jeans (givetvis med coolaste märket och den mest perfekta passformen) och rätta till korta t-shirten över min kalasplatta lagom solariebruna mage..
Såhär i efterhand är det lite skoj att tänka tillbaka på just de stunderna och tänka;
Ja, det var verkligen lycka för mig just där och då. Just där och då var barn så långt borta och lycka var att göra kalasbra ifrån mig på jobbet och komma hem till min extremt välstädade lägenhet och planera vad vi skulle hitta på för kul till helgen.
Nu när jag sitter där själv på andra sidan luren och försöker desperat hindra storskruttan från att hoppa i sängen, sjunga Manboy för full hals, kliva upp i dockbarnsängen, dra katten i svansen, killa mig, dra ut gudvetvad från lådorna.. Jag ständigt med ett coolt men väldans påklistrat lugn i rösten.. Ja då minns jag.. minns mina tankar och tänker..
Herregud om jag bara visste..
Efteråt lägger jag på luren och kastar upp storskruttan, den säkert busigaste i stan, i famnen och kramar henne så hårt och länge som jag bara får.
Visst.. det är katastrof att prata i telefon just nu och egen tid.. *pöh* kanske om ett år eller två.. Men det, mitt liv, är så härligt.. så underbart fyllt av kärlek.. och jag bara älskar det!
Flisan pussar mamma genom rutan..
Godingar!
Sovande matgaladaste lillebror.. 2,7 till 4,1kg på 1 månad!
