Jag är lite exalterad..
Det är lite fjantigt men jag har faktiskt längtat och lite räknat ner i smyg när jag kommit på de de senaste två/tre veckorna.
Första besöket var ganska så magiskt denna gången. Jag minns så väl när jag lämnade sist efter efterkontrollbesöket. tankarna som svischade i mitt huvud var..
Tänk om jag aldrig får komma hit igen..
Tänk om jag får komma hit igen, följt av ett svirvel i magen..
Tänk NÄR jag kommer hit igen vad mycket som hänt..
Det var med blandade känslor jag gick ut genom dörren den dagen och lämnade de gula väggarna, kaffedoften alla broschyrer och det lilla magiska leklandet bakom mig. För där fanns ett lekland det hade jag sett.. ett lekland för stora barn, barn som skulle bli storasyskon..
Dit ville jag komma någongång i mitt liv..
Så besöket för inskrivning och återseendet av min gamla kära barnmorska Nettan-Bettan i höstas blev verkligen magiskt. Det pirrade i min mage och jag hade nervösa bubblor i hela kroppen över att få komma tillbaka. F lekte i leklandet och jag tittade lite nonchigt på alla förstagångsmamsar som satt i väntrummet och kände. Ha! Jag är här IGEN och denna gånge halvproffs!
Ta det där sista med en nypa salt.. men ni kanske kan förstå lite vad jag menar. Kändes så skönt att komma dit igen och denna gången med en hel ryggsäck av erfarenhet med mig.
Så imorgon bär det iväg igen och jag läängtar!
dagen idag har annars varit helt ok. Inga kräknigar men toktrött efter allt kräkande. M körde F till förskolan imorse eftersom det är viktigt att hon går lite och får in rutinen. Jag vaknade ju såklart av hennes illvrål och rop efter mammaaa och det sved i hela kroppen att inte rusa dit, putta bort M och säga "Nej minsannhär ska ingen gå till fröskolan inte!!"
Men.. jag låg kvar och led.. kände att om jag går upp och tar över är det inget annat än ett teckan på att jag diskvalificerar M som en pappa med kunskap om hur man löser denna situationen. Hon var ju dessutom inte lidande utan enbart trött och inte i form att gå upp redan. M berättade senare under förmiddagen att hon inte vetat vart hon skulle först eftersom han lekt leken "gissa vart vi ska" på vägen dit. När de steg in på gården hade F tjutit "miiin förskola" och varit överlycklig att vara på plats. Så det är ju inte själva förskolan som är problemet..
Klockan elva gick jag i sakta mak och hämtade henne. Möttes av en strålande liten F som kramade mig hårt två gånger men var såå uppe i varv och glad att jag blev lycklig i hela kroppen. Idag hade hon ätit, både frukost och middag, utan problem!! På frukosten hade hon velat smaka på ALLT på bordet och på lunchen hade hon börjat äta innan hennes fröken ens hunnit dela potatisen.
Så.. där stod jag med lång näsa med min hemmalagade lunchpizza som jag fick äta alldeles ensam..
Underbart att hon äter och underbart att hon trivs! Imorgon blir det samma visa igen när M lämnar henne på morgonen och jag hämtar upp igen vid halv tolv. Ska hem en snabbis om ifall att hon inte ätit annars blir det direkt nanedags i bilen innan vi ska vara hos barnmorskan klockan halv två.
Nixpix nu är det dags att ta ut Mossakan ur ugnen så den hinner svalna innan trötto 1 och 2 komemr hem från simmet! Tjingeling