Positivt..
och ja, Vincent kräktes ner hela sängen och sedan ville ju inte han sova mer. Lyckades få några slumrar till efter att ha ringt BVC och ställt in läkarundersökningen och Lina och ställt in det lilla kalaset.
När vi slutligen vaknade efter morgonslummern var Flisan också jätteledsen. Förkylningen hade slagit på ännu mer och hon var alldeles röd och kladdig i ögonen. Vincent.. ja han grät och vägrade amma.
Jag var så nära att ta till lipen när jag kom in i badrummet och hela golvet var fyllt med tvätt IGEN. När jag inte fick en bäddskyddet i tvättmaskinen och båda barnen storgrät.. usch..
Jäkla skit vad vi har haft otur den sista veckan!
Tar mig friheten att skriva ett fult ord för det är just precis så det känns.
Fick kaffe i kroppen och kämpade verkligen för att försöka gaska upp mig själv efter att ha tröstat båda barnen samtidigt. Det är en märklig känsla den där att ha två små älsklingar i knäet att trösta samtidigt. Man blir liksom helt full av kärlek och styrka helt plötsligt och när båda tystnat finns det så mycket kraft som man bara inte visste att man hade.
Märkligt..
Fick upp Vincent i björnen efter att han även spottat ut morgongröten. Flisan fick välja frulle själv och valde banan, sirapsmacka (eh?) och klementin vilket hon glatt muamsade i sig.. skönt..
Nu håller Flisan på som bäst att måla på sitt staffli med sina underbara färger och tortellinisarna kokar på spisen. Lillebror ja han sover som en stock efter att ha somnat gosigt på min mage.
Önskar just nu bara en sak i julkapp.. att vi ska bli friska och att orken ska komma tillbaks till oss allihopa.
Nix nu har Flisan dukat och det är dags för lunch!
