alicemeds

Såklart kom vi iväg till flygbussen precis i tid. Bilen lämnade vi faktiskt en dag i förväg eftersom det kändes skönt att bara kunna sätta sig på den förbeställda bussen och låta Ving göra jobbet. 

Vi hade köpt frukost med oss till barnen.. lyxfrukost.. som de åt med stor aptit i bussen på vägen. Själv har jag så himlans ont i tungan av mina blåsor (jag fick ju Vincents virus) att allt liksom smakar papper just nu. Aptiten inte på topp alltså.. gnällgnäll ;)

Väl framme träffade vi en kalastrevlig Vingvärd som försköte flirta sig till att vi skulle slippa stå i incheckningskön. Hon var djupt imponerad över vår packning och trodde först att vi redan checkat in. Vi hade ju bara barnens väskor och var sin liten ryggsäck med oss. 

Funkade inte trots att hon verkligen försökte men vi stod och pratade och hade hur mysigt som helst i kön som var tre mil. 

På planer gick allt galant.. typ... Vincents humör var på topp!

Jag satt mitt emellan barnen och försökte ge dem mat samtidigt. Det är inte helt enkelt med de små flygplanspaketen att jonglera och testa värmen på bådas mat. Flisan hamnade dessutom först i ett trudighetsstadie över Vincents uppmärksamhet och ville bli matad (?!!) Näe..

Vincent fick panikutbrottet Allan av trötthet eftersom hans mat var för varm och han ville ju inte äta lasagne..

Det slutade med att Vincent fick äta upp min mat efter att han fått ett mindre trötthetsutbrott och skrikit ut till alla som ville och inte ville lyssna att han minsann inte skulle äta lasagne. Sen åt han min mat, halva sin mat och min, pappas och sin dessert..

just det..

Flisan var superduktig att klara av att jonglera maten på brickan och klarade sig nästan helt själv UTAN att bli matad ;) 

Efter maten trodde vi att V skulle somna men.. nehee...

Han skulle spela, och gå i gången, och busa i sätet, och spela.. prata med tanten bredvid pappa.. vi var helt genomsvettiga till slut. Det gick liksom inte att mula ner honom i sätet och det allra minsta som gick emot honom blev han tokarg för. Han var så fruktansvärt trött.. ömsom fick han nappen och satte sig och nästan somnade i sin stol men precis innan ögonen sjönk ihopa så hoppade han upp. 

Han skulle ICKE sova!

Två svettiga föräldrar landade på Sturup lite tidigare än planerat. Vincent somnade mitt i landningen (!!) Då satt han bara rakt upp och ner plötsligt efter ett mindre ilskeutbrott för att han inte ville spänna fast säkerhetsbältet. Fick bära honom sovande av planet.. eller dvala för han tittade upp ibland. 

Väl av ville vi inget hellre än att bara komma hem och M gick och hämtade bilen. Jag och Flisan tog bagaget och då hände det..

Jag glömde vagnen!!!

Helt slut i rutan var jag och det slog bara slint. Skämdes som en hund ute i bilen då jag kom på vad som hänt.

Vi kom hem iallafall, med vagn, och upptäckte att pannan inte hade slagit till som den skulle. M hade programmerat den att sätta på dagen innan vi kom hem och köra igång värme efter semesterläget. Vi hade 15-16 grader när vi kom hem..

Barnen fick fleeceställ och vi också och det blev snabbt in och micra köttbullar. 

Hade sagt att jag skulle handla julmat men det hade jag helt glömt innan vi åkte. Vi hade bokstavligt ingenting i kylen. Ingenting förutom en MÖGLIG ost!

*skratt*

Det blev middag med micrade köttbullar och kassler (julbord..) och barnen var helt uppeldade av julstämningen under resan och fick som avslutning var sin paket. Kändes inte rätt att ge mer för båda var för slut för att uppfatta vad som hände. M och jag med ;)

Vi fick en ljuvlig avslutning på julafton i våra fleeceställ. M öppnade sin Copers hembryggningssats och blev precis så lycklig som jag hoppats. Bara det gjorde hela min kväll.

Vi kramades, gosade och rånade chkladkalendrarna (6 st) innan vi somnade som stockar. Det var LÄNGE sedan jag sovit så gott som jag gjort inatt. Inga tuppar och ingen sömn i ett badrum som de sista två nätterna fick problem med avloppet och inte gick att sova i. Så det blev back to tuppen igen ;) 

Idag ska bli en fantastisk dag. Vi ska köra till farfis och farmor L i Tollarp för att hämta paket. Efter det blir det Mormor och morfis för riktig julafton!

Längtar och känner mig så otroligt priviligierad att ha allt det jag har. En fantastisk familj som jag älskar över allt annat. Är det inte det julen allra mest handlar om egentligen att uppskatta de nära och kära som vi har runt oss. Iallafall har det nog blivit så för mig. 

Har en bekant som förlorade sin mamma för något år sedan. Såg på hennes Facebook att hon åkt så långt bort som hon bara kunnat för att slippa fira jul. Kände känslan att det kunde ha varit jag. Hade jag förlorat mamma den där fruktansvärda dagen för något år sedan hade jag också lagt ner och flytt från allt. Det gjorde vi inte som tur är och därför tror jag att jag just nu uppskattar det jag har lite extra. Tårarna trillar under tiden jag skriver det men var lyckliga och värdesätt det och dem ni har nära.

God jul!