alicemeds

och rätt svar är..

Allmänt Permalink0
..att vi enhälligt har beslutat att skaffa en liten ny kissekatt!
Som vi saknat henne vår lilla Ciss. Så tomt det blev när hon gick bort i våras. Vi trodde nog, både jag och Martin, att tomrummet skulle fyllas av annat. Att vi har fullt upp med våra små finingar och inte behöver en katt. Men så är det inte..
Vi har haft katt sedan vi blev sambos våren 2000. Lilla Kexxet, som vår första katt hette, blev tyvärr inte så gammal. Även hon gick bort på grund av cancer och även där blev sorgen oerhört stor. Kan fortfarande bli tårögd när jag tänker på Kexxet, 12 år efter att hon gick bort.
Sedab i våras har M och jag kontinuerligt gått och pratat om Ciss. När vi gått i mataffärer och handlat har vi automatiskt gått mot kattmatshyllan och väl där kommit på oss själva. I förra veckan kom jag på mig själv med att vakna av kattpip och tänka tanken "Ah men det är ju bara Ciss" och så var hon inte där.. bara en dröm.. Då sved det till rejält i hjärtat.
Så i förrgår tog jag upp frågan vid frukostbordet. Även om vi inte ens berört ämnet med ett ord sedan Ciss gick bort så var vi helt eniga.
Barnen förstod såklart inte helt vad samtalet handlade om. Men de var glada och katt ville de ju ha såklart. "Mauuww maaauuuw" sa Vincent och såg hur glad ut som helst.
Så katt blir det.. och vilken tid är egentligen bättre än just precis nu när vi flyttar och har gott om tid på oss att skola in den lille kissen i vårt hem?
Med flyttad inflyttningsdatum blir ju flytten den 18 mars. Jag börjar troligtvis att arbeta i Maj. M och jag kör omlottjobb dag/ kväll/helg fram till sommaren och M är ledig juni till augusti.
Så den lille kissen behöver ju inte vara ensam en enda sekund sina första månader.
Det tycker vi är viktigt..
Innan jag slutar skriva måste jag berätta att en stor händelse ägde rum under gårdagskvällen.
Vincent kissade på pottan!
Det var ju inte den första gången men det var första gången som han ville och verkligen förstod vad han gjorde. Mina försök hemma har kanske inte riktigt fungerat som planerat och som de gjorde med Flisan. Vincent har helt enkelt inte varit intresserad och till och med varit rädd för den mycket vackra (och extremt obekväma) potta som vi haft hemma.
I veckan har jag så smått introducerat V för pottan här i Dege hills. Resultaten har varit bra ( han har verkat gilla att provsitta den med byxorna på) men han har även här tyckt att den lilla skröttna pottan varit obekväm utan byx.
Hmm.. Jag har gått och klurat lite.. När man är hemma så mycket med sina barn så kan man liksom tyda deras signaler ganska så bra. Och igår kväll när vi var på kalas hos mormor och morfar tog jag chansen.
-"Ska vi gå på pottan?" frågade jag Vincent och han var omedelbart med på noterna. Det var även en något förvånad mormor som sprang ner i källaren och hämtade den bekväma babybjörnspottan. Det tog ungefär en halv minut så satte sig Vincent på pottan och tryckte. Och minsann.. det kom kiss!!
Vincent var så nedrans stolt så det var bara inte klokt. Han hade kissat på pottan. Fem minuter senare sprang han dit igen om att kanske det skulle kunna komma ut några droppar till.
Duktiga, duktiga lilla Vinceprins!
I morse var det faktiskt redan dags igen. Vincent körde en glad (och fruktansvärt stolt) morgonkiss på pottan!
Så nu kör vi!
Självklart ska han ha blöjan kvar och pottgåendet skall, precis som för storasysters del, vara klart lustbetonat. Men lite potta ska det bli.. Varje morgon och varje kväll!
Till top