Men.. vilken mamma jag är..
Det har inte bara varit förkylning som härjat i den lille kroppen utan en utvecklingsfas han kommit igenom. Plötsligt igår började Vincent bli EXTRAMT mammig och ropade och kröp efter mig precis vart jag än gick. Även pappa blev förföljd om han försökte lämna skocken. Vincent var plötsligt som familjens egen lilla fårhund som hämtade in sina gamla föräldrar så fort de visade rumpan och försökte gå.
Men inte bara det!
Plötsligt kunde han leka med bollar och bilar på ett helt nytt sätt! Han kastade tillbaka och kunde verkligen "leka" med bilen och ville ha ett samarbete med både mig och Flisan på ett mycket mer socialt sätt! Tjo! Vad roligt det var :)
Gossade som bara den gör han också nu och kommer fram och vill kramas och pussas lite då och då. ÅÅÅH så mysigt tycker vi! Underbara ljuvliga lilla knoppis!