Måndag
Jag har varit här två gånger förr och varje gång är det en slags sorgeprocess att närma sig slutet av en föräldraledighet.
Fånigt? Yes!
Men verkligt och och oundvikligt..? Yes!
Så jag sörjer i smyg och försöker hålla det som min lilla hemlis här hemma. Fast barnen börjar också tänka. Det märks inte minst på frågor om fritids och om hur saker kommer att bli. Jag ler och försöker verka piffig och positiv fast jag känner
att hela mitt inre gråter. Örk vad det är skräp att känna att jag inte kommer få vara hemma med mina barn för evigt.... (fast jag hade ju inte klarat det heller utan att klättra på väggarna 😂)
På torsdag blir det ännu ett möte om mitt och vårt framtida liv. Jag är förvirrad, förhoppningsfull och jag vet inte riktigt.. mycket känslor på en och samma gång det ska gudarna veta. Blir mycket godis på kvällarna 😂
Detta inlägg blir ju bara så rörigt.. så BYE BYYYYE!
Idag hade vi en underbart mysepysig eftermiddag med Ville och Villes mamma iallafall ❤️ DET var kul!
Puss på er...