alicemeds

I fredags precis när en förkyld Milton hade somnat ringde Vincents fröken och jag fick hals över huvud springa till skolan och hämta honom. Vincent har det inte bra i skolan och vantrivs något enormt. I fredags kom den frustrationen och vantrivseln ut över två andra barn på skolan. Därför fick jag hämta i förtid. Ingen blev direkt fysiskt skadad.

 

Vincent och jag pratade om och om om vad som hänt på skolan när han kom hem och hur vi kunde göra för att det skulle bli bättre. Smärtan att se sitt lilla barn så frustrerad och ledsen unnar jag inte min värsta ovän. Till sist kom vi på att Vincent skall ha en liten bok med sig i väskan som både han och fröken och jag och han kan använda för att stötta honom. Visa att vi finns där för honom, han är inte ensam. På kvällen var vi själva jag och barnen eftersom Martin var på julfest. Pratade med Vincents fröken i telefon, mailade handlingsförslag och planerade.. Nästa vecka kommer elevhälsoteamet att kopplas in för att hjälpa Vincent med start imorgon.

 

Kvällen blev ändå så fin som den kunde bli och jag bäddade framför tv'n för barnen som somnade tryggt. När väl alla tre sov bröt jag ihopa och släppte ut lite av all spänning som jag burit på hela dagen. Satt rätt upp och ner och storgrät i soffan tills Martin kom hem.

 

I lördags pratade vi vidare om vad som hänt och vad vi och Vincent kan göra för att hans situation kan bli bättre. Egentligen hade vi bjudit kompisar på julmiddag men Milton var verkligen snorig och vi fick putta fram middagen tills imorgon istället. Det kändes faktiskt skönt, ingen av oss hade nog klarat ett sådant besök. Vi behövde kramas istället..  Efter långa samtal blev det jullunch med skinkmackor mm och sen åkte vi iväg och köpte lite julpynt och julpyssel. På kvällen blev det en massa julpysslande och sen såg Martin och barnen film. Under tiden jag rev ut allt från alla köksskåp och rensade och sorterade. Det är mitt sätt att tänka och få ur mig när jag är ledsen. När det är kaos omkring mig vill jag iallafall ha ordning i mina skåp. Det hjälper mig att tänka klart.

 

Imorse åkte Flisan till en kompis i Lomma medan Vincent och Martin åkte och klippte sig. Jag fixade julmiddag och på kvällen hade vi andra kompisar på besök och julmiddag. Allt gick bra och Vincent orkade mycket bättre än förväntat. Tvärt om vad jag trodde så hade han massor av energi och var hur glad som helst. Jag tror att kompisarna och leken kanske distraherade honom och hjälpte honom att inte tänka på skolan. Nu väntar vi med spänning på att skolhälsoteamet skall kunna hjäpa oss imorgon. Ledsen och oroad i hjärtat är jag. Bara det kan vända snart...