Vilken pärs detta är... respekt föräldrar med allvarligt sjuka barn 😳

Att hålla ett gallskrikande barn timme in och timme ut med några få timmars sömn i kroppen. Bli nedkräkt gång på gång. Det är inte lätt... men kampen ligger i att se tårarna som rinner både på kindern och de som rinner in i mitt hjärta. De som gör att jag vill ryta som ett lejon åt livet som gör mitt lilla barn så illa så illa. Skrika sluta, det räcker, sluta plåga honom! 
Se blicken, de rädda små ögonen som tittar bedjande och samtidigt undrande på mig som om de vill fråga; mamma varför gör du ingenting?! 
Lämnar över en kort stund till en lika trött pappa med rödsprängda sorgsna ögon för att kunna hämta lite luft, mat och ork. Höra den lilla rösten ropa och höra hur ropen är efter mig.. högre och högre.. 
Måste sova nu och stressen är som ett oöverstigligt berg.. snart kommer gråten igen. Nästan som en lättnad när de kommer för de bryter väntan. Väntan är inte skön när man vet att den kommer brytas av smärta och förtvivlan. 
Usch vad jag hatar hatar hatar öroninflammation. Tänk på alla familjer som lever med sjuka barn... hur överlever de det?!
0 kommentarer