Lättnad
Martin och jag tappade hoppet igår kväll. V började äta lite lite men vid sängdags försvann allt igen. Duscha, tvätta kläder, gråt och en växande panik i magen. Ingen mat på en vecka... Imorse vaknade han urkass igen. Nytt klädbyte och ledsen liten som inte orkade sitta och än mindre orkade han ur sängen. Ner i badkaret för sanering. Vi blev båda föräldrar bara helt slut.. Rådlösa.. Vad gör vi?! Precis när vi båda hade gråten i halsen av ren hopplöshet frågar V och han får burgare till lunch. M körde omedelbart in till stan.. Givetvis..
Och Vincent ÅT.. Som han ÅT och njöt. Vi njöt alla njöt.. Det var knas..
Sedan har det bara gått framåt. Vincent har varit uppe och gått, orkat prata och leka. Ringa farfar! Vi knatar runt med lättnadens tårar upp i ögonen.. Så lättade att ni bara inte kan ana!