Lite upp och lite ner..
Martin jobbade över ikväll och kom hem åtta. När Vincent gick emot pappa så syntes det. Han hade ont igen. Han linkade och haltade och snabbt gick det utför. Vincent fick stanna uppe en stund längre ikväll med mamma och pappa på egen hand. Det var mysigt men Vincent hade ont och man kunde klart och tydligt se rädslan i hans ögon varje gång vi föreslog att vi skulle gå någonstans.. som bara från pottan in till sängen. Mina fötter är konstiga mamma.. sade han med flackande blick och började gråta.
Nya blåmärken på och kring knäna. Stora på armbågarna och i händerna. De röda tjocka blåmärkena är borta men nya prickar lite här och var.
Känner mig ändå lugnad efter att ha talat med den fina doktorn idag. Det är inte livshotande. Vi måste bara vara vaksamma på inre blödning och eventuellt tarmvred. Då måste vi in genast.
Hatar att jag frågat redan 10 gånger idag om han inte har ont i magen. Hatar att jag flippade ur när han bara behövde sitta på pottan ikväll och inte kunde.. Jag är rädd det kan jag inte låta bli att vara och kanske ska jag vara det också.
Ikväll dansade vi jag och Vincent innan han somnade och han höll sina små händer så kärleksfullt som han bara kunde om mina kinder. Vi skrattade och hela kroppen fylldes med glädje. Skönt att få skratta och känna lycka när det varit så mycket tungt de sista dagarna. Imorgon skall Flisan till förskolan, jag vabbar och Vincent skall få vara prins. Precis som han fick idag!