Helgblogg?
Vad är detta för ruttet bloggarskap helt plötsligt. Vet inte riktigt vad som flugit i mig men kanske en smärre depression över att julen och den långa semestern är över.
Veckan har varit fin men med en massa kul som vanligt. Mamma och pappa på visit onsdag till torsdag och fredag med jobb och fina familjen Veris på besök. Tyvärr tog jag inga bilder. Vet heller inte varför för jag borde verkligen ha gjort det!
Flickorna satt bredvid varandra vid bordet igår och jag drabbades av en plötslig nostalgichock. Kom ihåg på Mölledal innan Vincent ens var på g när de satt bredvid varandra och fnissade i varsin barnstol. Kändes fint och så stort att de sitter där fortfarande bredvid varandra och ler. Vera har blivit så gosigt blyg, ljuv, vacker och lång. Flisan är lika underbart kärleksfull, men mitt i väldigt demanding och när hon kommer på sig själv.. "jagälskarvera" som vanligt.
Finaste Lovisa och Håkan var lika fint att träffa som vanligt. Tror att de kunde vara här varje fredag utan att jag skulle bry mig det minsta. Säger bara.. vänner där man känner sig 100 hemma och trygg..
M satt nästan och somnade i en puff igårkväll vid tio och Annie somnade på Håkans mage i soffan. Det märktes att det var fredag helt enkelt.
Idag får det bli mycket fokus på Flisan för min del. Känner att hon bland får stå tillbaka i Vincents stjärnglans. Hon ÄR underbar men Vincent ÄR så iögonfallande underbart charmig just nu att jag får anstränga mig för att inte dutta för mycket med honom. Flisan är ju ljuvlig på ett annat sätt. Söker mycket uppmärksamhet genom att vilja dra mig till sides och vara ensam. Ställa frågor som är hemliga.. prata om hennes egna hemligheter som kan röra allt från kiss till förskolans kompisar.
Hemligt ska allt vara och bara vårt.
Det kräver sin mamma.. Att dra till sides är inte riktigt lätt att få ihopa med städmanin som jag har och viljan att vara till hands för båda barnen samtidigt alltid. Svårt att splitta sig för Vincent blir alltid ledsen när Flisan vill ha mig ensam.
Klurar på idag. Kanske en tur till stan eller bara höra vad min älskade lilla stumpa vill.
Och vad vill jag? Jo jag vill alltid vara med mina barn och med min familj det är enkelt att svara på!
Just det känns lite extra jobbigt just nu. Vill verkligen alltid vara med mina ungar ALLTID. Undrar om jag är lite knasig.. Alla vänner drar och stretar och vill saker. Jag vill bara en, vara med barnen.
Nä det var kanske lite överdrivet men alltid när jag hittar på roliga saker med vänner (missförståmig inte för de är underbara att vara med) men så saknar jag minisarna.
Har tackat nej till saker framöver för att jag känner att jag inte räcker till. Borde ha en klon. Vill inte vara borta för mycket och för många kvällar. Det orkar varken jag eller minisarna. Fast samtidigt så vill jag vara borta stundtals. Komma iväg och koppla av lite. Men det är tufft, tufft att välja och ibland att våga säga nej och förklara. Undrar om jag är ensam i detta. Orkar andra människor boka upp flera kvällar i veckan. Jag blir en stresspöl med mer än tre kvällar inbokade.
jaja.. man är kanske en svag mesplopp men då får jag baskemig vara det för att må bra!
Puss på er nu ska här tittas tv och äta frukost innan resten av familjen vaknar!