alicemeds

Igår hade vi verkligen en ljuvlig lördag. Tidig start med morgontidiga barn med start klockan sex och därefter verkligen fullt ös hela dagen.

Jag kan känna att sådana här dagar är fantastiskt härliga. Hela dagen förutom då vi var ute på loppisen och lördagsshoppingtur hängde vi med härliga grannar, kompisar och annat löst folk ;)
Barnen hade fullt ös ända fram tills kvällsmaten och något svårt att landa då vi hade ätit. Själv hade jag inte alls svårt att landa utan mer svårt att landa barnen.
Satt och funderade på det idag då grannrna frågat om vi skulle hänga även idag. Att jag faktiskt inte orkade. Att jag idag bara behövde en dag att vara på. Inatt kom barnen inpromenerande till oss, hand i hand, två gånger och hade svårt att sova. Snuviga näsor och rastlösa förkylningskroppar. Mitt i intensiteten och snuvan började jag att fundera på barnens behov. Hur ser deras helgbehov egentligen ut..?

Som vuxen behöver iallafall jag vila en dag på helgen om veckan varit intensiv. Visst är det härligt att träffa vänner, vara social, skratta och göra en massa roligt. Men det behövs så väl även tid för att koppla av och bara sitta. Vara nära familjen, kramas, äta lång frukost och den enda utsikt man har är sina egna lurviga morgntossor bakom barnens rumpor på magen i soffan.

Jag är ganska övertygad att barnen behöver precis samma. Dagarna i veckorna är ju intensiva nu med långa timmar på dagis men hög ljud- och aktivitetesnivå. Precis som vi vuxna tycker så tycker de att det är roligt att vara sociala, leka och busa vilt med kompisar på helgen men det måste nog även finnas tid för vila. För vanlig hederlig hemmamys. För tid att tillåta sig själv att lufsa runt och ha lite långtråkigt.
Jag tror ibland att många barn i dagens samhälle blir övermatade med aktiviteter och att hypen kring att vara igång, alltid social, även drabbar våra barn.

 

Så idag är vi sådär.. asociala.. hänger med bara oss själva och tillåter oss själva att ha lite TRÅKIGT! ;)