alicemeds

Middagen stod redo att ätas när jag kom hem idag. Barnen var nybadade och hemmet i prima skick. Till och med ljusen var tända både i ljuskronan över bordet och lite varstans på hyllorna.

Maten såg urgod ut och barnen tjöt av glädje. Äntligen köttbullar!

Vincent satte sig ner vid bordet och började äta och Flisan likaså. Men efter bara några tuggor blev det gnäll, knirr, knorr och gny.. 

Vad hade han haft i maten.. johoo.. min starka STARKA Siracca sås.. Ett kryddmått utan vältränad tunga och du känner för att doppa ner hela huvudet i en mjölkförpackning.

Stackars M! 

Barnen fick snabbmicrad korv och Flisan kunde såklart inte släppa det som hänt. M fick höra det om och om igen innan hon slutligen var klar med sin harang.

Det blev glass med hemlagad chokladsås till dessert innan jag började med pärlplattorna som låg framme efter att Flisan påbörjat ett fint hjärta till mig. *glad*

Lite pyssel hann vi med innan det blev dags att natta barnen. Var tar tiden vägen på kvällarna?

Usch jo.. vi påbörjade någon form av ångestfylld planering också inför Flisans femårskalas. Bara jag tänker tanken får jag bokstavligt talat ont i magen. Vet hur mycket det betyder för Flisan att få bli firad och det är så svårt att hitta en dag som passar alla. Ångestmagklump på hög nivå..