Sanningen
Jag skulle kunnat skriva ett pluttenuttigt inlägg om hur ljuvligt det var att vakna klockan sex imorse och leendes gå upp och göra äppelmos klockan sju. Men det tänker jag inte göra. Sanningen är att det inte på några vis var sådär himlans underbart att stå där och kladda med mos överallt och en grinig Flisan som vägrade äta upp den gröt som hon högt och heligt lovat att hon ville ha och skulle äta upp kl7.
Nä blä, det var inte alls kul faktiskt.
Men mos blev det och morgonen gick. Mitt i sömngeggset i ögonen får man ibland tänka att om några år så kommer jag faktiskt att se tillbaka på denna sömnbristgegga och le gulligt åt att fantastiskt det var.
Det är inte gulligt vill jag ibland säga till mig själv om några år. Inte när man står mitt i med mos upp till knävecken..
Bara för att minnas vill jag nu skrva upp hållpunkterna för denna natt. Lite för att visa för mig själv, om några år, hur en normal toknatt kunde se ut.
Så migsjälv här är den bistra sanningen:
23.00 somnade
24.00 Vincent vaknar och hostar. Gråter och får dricka.
02.00 Vincent vaknar, hostar, tänder lampan, väcker Flisan. Bär in honom i M's säng. Jag lägger mig hos Flisan som vaknat och inte kan somna om.
02.30 somnar i våningssängen
*diffus tid* Flisan vaknar och knackar mig på benet. "Mamma är du där"
*diffus tid två* Flisan vaknar och knackar på mig "Mamma jag behöver kissa"
05.00 Vincent vaknar och hostar, jag vaknar trots att jag ligger i annat rum. Somnar om lite småstressad över att någon snart vaknar på riktigt.
06.15 Flisan vaknar "Mamma när ska vi gå upp?". Kastar sig ner i min säng och landar på en nerv i min arm. *aj*
07.00 lagar äppelmos
09.00 M vaknar. Jag död. M går ut med barnen på lekplatsen.
09.15 jag försöker somna om och kan konstatera att fem espresso gör detta till en fullständig omöjlighet.
09.40 smsar maken att han kan komma hem.
09.45 make kommer hem, lättad med frostbiten nos.
Nä blä, det var inte alls kul faktiskt.
Men mos blev det och morgonen gick. Mitt i sömngeggset i ögonen får man ibland tänka att om några år så kommer jag faktiskt att se tillbaka på denna sömnbristgegga och le gulligt åt att fantastiskt det var.
Det är inte gulligt vill jag ibland säga till mig själv om några år. Inte när man står mitt i med mos upp till knävecken..
Bara för att minnas vill jag nu skrva upp hållpunkterna för denna natt. Lite för att visa för mig själv, om några år, hur en normal toknatt kunde se ut.
Så migsjälv här är den bistra sanningen:
23.00 somnade
24.00 Vincent vaknar och hostar. Gråter och får dricka.
02.00 Vincent vaknar, hostar, tänder lampan, väcker Flisan. Bär in honom i M's säng. Jag lägger mig hos Flisan som vaknat och inte kan somna om.
02.30 somnar i våningssängen
*diffus tid* Flisan vaknar och knackar mig på benet. "Mamma är du där"
*diffus tid två* Flisan vaknar och knackar på mig "Mamma jag behöver kissa"
05.00 Vincent vaknar och hostar, jag vaknar trots att jag ligger i annat rum. Somnar om lite småstressad över att någon snart vaknar på riktigt.
06.15 Flisan vaknar "Mamma när ska vi gå upp?". Kastar sig ner i min säng och landar på en nerv i min arm. *aj*
07.00 lagar äppelmos
09.00 M vaknar. Jag död. M går ut med barnen på lekplatsen.
09.15 jag försöker somna om och kan konstatera att fem espresso gör detta till en fullständig omöjlighet.
09.40 smsar maken att han kan komma hem.
09.45 make kommer hem, lättad med frostbiten nos.
Idag ska vi ta oss an en smått snoppfixerad dotter och en bajsfixerad son. Bokhandeln here we come så att vi alla kan ta oss vidare här i livet.
Nu lunch!