en dag för oss flickor..
Det är inte helt lätt att vara storasyster. Alla krav på att vara duktig, stor och kunna allt. Att dessutom behöva dela sin mamma med någon som kräver mycket mer uppmärksamhet.. Mmhum.. det är INTE det lättaste.
Ganska ofta, beundrar jag Flisans ork att vara som hon är med Vincent. Tålmodig, kärleksfull, varm, öm och inte avundsjuk alls. Det kräver sin femåring att reda ut det.
Så idag, ja idag, blev det en dag bara för oss flickor!
Flisan var lite pirrig och började dagen redan lite efter sex..
Vid halv elva var det ju därför dags för brunch!
spännande att sitta och fika ute med bara mamma
efter fikan blev det såklart biblan
och en lånad ryggsäck!
Flisan lånade ett helt gäng med ridböcker såklart.
Vi hann knappt ut från entrén innan hon undrade var Vera var..
Vera var på väg.. såklart!
Hon är min älsta vän sa Flisan i veckan lite lillegammalt.. jag har känt Vera i nästan hela mitt liv.
Flisan väntade och frågade sin mams var femte minut var Vera var..
Men under tiden de väntade hade Flisan och hennes mamma ganska så kul!
Flisans mamma försökte för en stund.. bara sitta..
det gick ju sådär och strax var jag helt genomsvettig och uppe i flås!
men så plötsligt kom Vera!
Flisan (och Vera..) var så lyckliga!
Finaste flickorna!
och som om inte det vore nog..
Efter sagolekplatsen anslöt äntligen även Daisy!
