oro..
V vilade sig igenom dagen igår. Hela dagen, förutom en mycket kort runda till Snigeln Turbo, låg han ner och tog igen sig. Vi trodde att allt gick på rätt håll men natten inatt visade någon annat.
M och jag har knappt fått en timmas sammanhängande sömn inatt. V har hostat kontant. Helt otroligt hur man bara kan hosta så mycket.. Han har gråtit och hostat och gråtit och hostat. Nästan så att man till slut ville gråta med honom.
Imorse när han vaknade hade han fått mer feber och han ser så frutansvärt dålig ut. Dessutom har han fått märkliga vätskefyllda blåsor i ansiktet.
Jag är verkligen orolig för honom..
Den bästa på att tackla sådana här situationer är min make. Så efter ett snabbt bad skall M och V åka raka vägen till jourläkarcetralen.
Håller på att göra matlåda att skicka med dem eftersom det ibland är kö.
Snälla håll tummarna för att de kommer hem om någon timma med en liten flaska medicin och en ok-stämpel i pannan.
Ett oroligt mammahjärta kommer sitta här hemma och försöka se oberörd ut inför Flisan. Men inombords gråter hjärtat och gör ont av oro.
