Inte mina dagar nu..?

jo för det där eländet fortsatte faktiskt liiitegranna idag trots allt.. Inatt väcktes jag ett antal gånger av en Flisa som ville försäkra sig om att jag verkligen var hemma. Hon kröp helt enkelt upp på min mage, stirrade mig stint i ögonen och sade "mamma".
Jepp så lite smågrusig i ögonen vaknade jag och Vincent efter ytterligare en kortisslummer i förmiddags mellan 9-10. Vi fixade och meckade inför kalaset nu på fredag Vinceprinsen och jag. Jag som gillar pyssel har ju bestämt mig för att laga egen hommus på vita och svarta bönor. Och varför fuska när man kan göra allt från grunden. Så vi kokte bönor, gjorde frosting och spritsade som tusan Vinceprinsen och jag.  Det blev superduper och jag blev nästan förvånad över att lyckas med cupcakes. Jag är värdelös annars på att baka kakor och det brukar sluta i kaos när jag bakar. Annat är det med bröd. DET är kul!
 
men spana in så bra det blev!
 
 
Lite florsocker på toppen, upp med dem i cupcakestället och en äkta blå (fuskbeställd från bageri..) prinsesstårta bredvid. Det ni det blir rajtantajtansnyggt! 
Turen i västra hamnen gick verkligen jättebra men på vägen hem blev det lite lite problem igen. Vincent var tokslut i värmen och gallskrek (vilket han ALDRIG gör). Jag tror att detta var första gången sedan han var ett halvår gammal som han faktiskt skrikit och varit otröstlig. Maxirundan där Flisan skulle köpa en liten paket till lillebror blev därför attans kort. En pytteliten fryst princesstårta, ja jag vet men man orkar inte hur mycket som helst, slank ner i vagnen och sedan var det raka vägen UT!
Vincent skrek och skrek och när jag väl fått in allt och alla i bilen så händer något märkligt. Backspegeln går sönder med en ordentlig smäll som skrämmer slag på folk runtomkring och på oss i bilen. Vincent som är röd som en tomat och skriker tycker iallafall inte att vi undersöka det där mera och jag kör raka vägen till M för att få lite mer vatten till Vincent som vägrat dricka på Maxi. Tänker att han måste vara jättevarm. Vincent skriker högre och högre sådär att man blir riktigt orolig. M kommer med vatten och Vincent dricker litegranna men är verkligen otröstlig. Hela vägen hem skriker han och somnar (!) innanför dörren hemma rakt på golvet (?).
Orolig är ju förnamnet på vad jag blir.
Temp i örat normal. Försöker väcka och få i vatten. Går inte. Lägger i sängen spritt språngande naken för att kyla av honom. Funkar!
V sover men gråter lite i sömnen. Värmen måste verkligen tagit knäcken på honom trots att han haft solskydd, keps, gott och vätska och rejäl sovstund!
Låter honom vila, en alvedon, och minsann om den lille snuvepellen kvicknar till bara efter en timma. Piggare än en piggelin rusar han runt och ropa, pasta, sött (kött) åsså såååååås!!
Han fick det han bad om och sovtimman på kvällen var ju bra men inte så bra.. vi har haft vår prins uppe länge ikväll! 
Bilen iallafall.. ja när allt lugnat ner sig lite här hemma så går jag ut och tittar och kan konstatera att bilen är påkörd! Backspegeln är totalkvaddad men inte en enda liten lapp någonstans om vem som gjort det. Då blir man ledsen.. 
Men ärligt talat så känns det som vad fasiken är en liten backspegen mitt i allt. Huvudsaken är ju att Vincent repade sig så kvickt!. Imorgon vet jag vem som ska trycka i Vincent allehanda drycker och hålla honom i skuggan. Imorgon är det ju faktiskt lillprinsens tvåårsdag!
 
0 kommentarer