Igår
frågade Lovisan hur vi tänkte göra med körningen till Stockholm. Jag förstod först ingenting.. vaddå körningen det är väl klart att Martin kör tänkte dumma jag.
Sen började vi att köra. Allt var bra en timma. Sedan satt den rastlösa jag där med massor av myror i brallan och bara suktade efter ratten.
Men sen.. ja sen redde det ut sig..
Martin har somnat.. inte vid ratten..
för där sitter jag!
