alicemeds

Har diskuterats i det Schönska hemmet i stort sett sedan den första gången åkte in i Vincents mun. Jag har ju alltid varit lite av en nappskeptiker och gillade inte alls att Vincent dels gillade napp och dels faktiskt behövde den. Saken är den att som två barnsmamma skulle man ibland behöva en klon och därför blev nappen en mycket bra liten hjälp då och då när man helt enkelt inte räckte till. Nappen har varit en stor hjälp men också en liten pina periodvis då den varit som uppslukad av jorden i knussliga situationer.

När vi nu skulle åka till Frankrike iår bestämde vi oss för att låta den stanna kvar för att rädda knussliga situationer i bilen. Vi föreställde oss att bilresan periodvis kanske inte enbart skulle vara rosaskimrande efter X antal körtimmar och ett fåtal gånger blev det också så.. Hungriga barn i bilen på motorvägen i Tyskland i världens längsta bilkö till exempel.. Tack nappen!

Nåväl väl hemma igen hade vi bestämt oss för att nappen skulle försvinna. Men tja.. så blev ju Vinceprinsen magsjuk i två veckor.. och fick kindtänder på samma gång.. och sedan halsfluss..

Till slut kändes det som att det aldrig skulle finnas ett bra tillfälle för att ta bort den därade förbenade nappen. Och just där och då kändes det som att just denna helgen skulle bli den ultimata! Visst vi är inte hemma men vi är hemma båda två och kan hjälpas åt när det kniper.

Så igårkväll var det dags.

Huh.. Hade laddat med kompis Lina som nyligen gjort samma avgiftning på sin lille Leo. Vi var beredda på att det skulle bli jobbigt och tja.. det blev det..

Vincent grät i över en timma igårkväll innan han söndergråten somnade. Jag fick gå och smyglåsa in mig i badrummet till slut eftersom jag inte kunde låta bli att själv fälla en tår. Isch.. Klockan tre vaknade han igen och tårarna trillade till klockan fyra. Idag har han inte sagt ett ljud om "Mimmi" utan är hur nöjd och glad som helst. Är beredd på att det strax kan komma en gråtattack igen då han ska sova middag men vi är redo..

Bye bye förbenade nappkompis!