alicemeds

Klockan är nio och här sitter jag med fuktiga ögon. Kom hem halv elva igår efter att M och barnen hämtat mig på arbetet. Väl hemma ekade lägenheten av tomhet. Fick backflaschar till när vi var här första gången efter köpet. Nyförälskade i vår lägenhet. Så sugna på att skaffa familj här med den nya trygghetskänslan i magen som gav oss en enorm inre kraft.
Tänk vilken lycka vi kände.. Vi hade vårt eget och ingen kunde stoppa oss.
Herregud tårarana trillar.. Vår lägenhet. Den första vi riktigt älskat. Alla minnen.. Första gången vi kom hem från BB med Flisan. Vi tre i hallen, osäkra, förvirrade men med en sådan enorm lycka. Flisan på köksbordet i bilstolen och vi runt. Vad ska vi göra med henne..? Kanske ska vi äta.. Eller kan man det.. Var ska vi ha henne..?
Åren gick. Nya möbleringar, reklam för lägehten på nätet. Syolta som tuppar för vårt boende fick vi snabbt napp. Spanjorer, Italienare, Fransoser och Tyskar tävlade om att få komma hit. Minnen från hemkomster från utlandet. Lycka. Äntligen hemma.

Dagis börjar, jag sitter hemma under inskolning och tittar i den vita väggen, tomt. Nu epok ska börja, Flisan har fått eget rum. Hur ska detta gå.. dagarna trillar på dagis går bättre Flisan trivs. Vi kopplar av. Allt blir bra.

Dagen före första dagen på arbetet efter föräldraledigheten. M och Flisan sitter i soffan vardagsrummet. Jag rusar ut från badrummet och gråter och skakar. Flisan tittar, M frågar. Jag kan inte prata. Vi ska ha en till Martin gråter jag.. Vi ska bli en riktig familj.

Alla minnen vi haft här så enorma och livsförändrande. Denna lägenheten bär minnen som kommer sitta i dessa väggar för evigt,
Det kommer att göra ont i hjärtat när vi stänger ytterdörren idag.