M brukar säga..
Flisan och jag har en lite tuff period nu känns det som. I princip ALLT som jag säger eller gör är FEL i hennes ögon. Det gäller som sagt allt..
Säger jag att vi ska ha köttbullar (hennes favvis) säger hon nej och börjar gråta. Säger jag: Du kan välja middag svarar hon köttbullar. När jag väl har gjort de förbaskade köttbullarna är det:
*stekta för mycket
*äckliga
*fel tillbehör
Dvs.. det blir gräl hela hela tiden här hemma.
Igår köpte jag ett stekjärn till henne med hjärtan så att hon kunde få hjärtformade plättar till kvällsmat.
Trodde att hon skulle bli glad men möttes självklart av att missnöjt ansikte när jag kom hem. Blev du inte glad frågade jag.. Nä, inte speciellt svarade hon.
I helgen när vi varit i Danmark köpte jag en röd hoppboll med en pirat på. De blåa var slut.. Då kastar hon presenten ifrån sig och skriker "du har köpt feeel jag vill ha en blåååå.. du får köpa en nyyy" Hade även köpt ett kalejdoskåp som jag älskade själv som liten och gissa vad svaret blev. Även denna kastade hon ifrån sig och ropade. En sådan där vill jag inte ha!!
Jag blev så ledsen att tårarna nästan kom. Vi hade verkligen gått och letat efter de finaste roligaste presenterna vi kunde tänka oss och så får vi det bemötandet..
Allt som hon ska ha på sig just nu skall vara "pojkkläder" och tar jag fram det minsta flickiga plagg skriker hon i högans sky.
Igårkväll tog jag fram kläder till dagens uppvisning för föräldrarna på förskolan. Jag tog blå klänning och gråa stumpbyxor för att blidka monstret. Gissa vad som hände.
Hon sparkade och slogs och skrek så högt hon kunde.
Det var bara hemskt.
Jag har verkligen sagt till M att vi måste göra något åt hennes humör just nu för det saknas helt och hållet respekt för oss föräldrar. M har så svårt att säga till henne att hon hinner halvt misshandla honom innan han säger ifrån.
Så nu hoppas jag genom att vara en hemskt strikt och tråkig bestämmande mamma som totalt kommer strunta i vad hon tycker och aldrig köpa presenter få tillbaka min vanliga dotter.
Usch herregud vad gör man?!
Vet faktiskt inte alls vad som kan vara rätt att göra men det här skrikandet, bråkandet och slåendet måste få ett slut snart annars får jag psykbryt och går tillbaka och börjar jobba.
Sådär nu har jag fått gnälla av mig. tack!