En veckas hosta

kan driva den friskaste moder till psykbrytsgränsen om det sker dygnet runt.. En kvart i snitt har V sovit på dagarna och kvällarna har dragits ut till 23 då M trillat hem från jobbet både månad och onsdag.
Det har varit väldans synd om Vincent.. och väldans syn om..
MIG!
HA! jo faktiskt.. det har varit förbannat tufft och igår trodde jag verkligen att jag skulle braka ihop när min nackspärr urartade efter en heldags bärande av tiokilospojke. Fy f-n vad ont det gjorde. Så ont att tårarna trillade.
Imorse när jag vaknade gick det helt enkelt inte att tvinga iväg mig själv till Ystad där vi skulle på boupptäckning. Jag var så ledsen och slut att jag bara inte kunde förmå mig att resa mig upp och åka iväg. Det var liksom bara slut på ork.
Så det ofattbara hände.. Jag fick stanna hemma och vila helt ensam för första gången ensam utan barnen en hel dag själv sedan Vincent föddes.
Stort!
Njöt verkligen av stillheten och av varenda sekund som jag bara kunde vara. Tog långpromenad, ringde samtalen jag aldrig hinner och sippade te med alldeles för mycket honung.
När barnen kom hem blev det kaos igen nästan genast. Vincent som fortfarande absolut inte är frisk inledde med att kräka ner hela köksgolvet, följt av trillolycka över tidningshög i hallen följt av stooor kissolycka på vardagsrumsgolvet.
men jag hade ork.. igen :))
Imorgon kommer farfar hit och passar minisarna kl 12 då jag sticker till jobbet. Hoppas bara att Vincent blir lite bättre tills dess.
0 kommentarer