ramaskri

väckte mig imorse.. Flisan hade vaknat och det var tomt i sängen (jag hade lagt mig inne på hennes rum och pappa åt frukost) Flisan skrek värre än en siren innan vi satt henne på pottan och berättat att idag skulle hon minsann på utflykt med förskolan. Lilleprinsen vaknade såklart och somnade om efter många om och men. Jag låg och lyssnade och hörde Flisan och M prata och hörde till min stora lycka förtjusningen då hon upptäckte dagens kärleksbrev som idag hängt i ljuslyktan inne i vardagsrummet :)
Började nog för två månader sedan med att skriva små lappar till henne när hon skulle till förskolan. Idén har nu utvecklats till lite större brev med info om vad hon ska göra på förskolan, vi ska göra på eftermiddagen och, det viktigaste av allt, att jag saknar henne redan och älskar henne mest i världen.
Igår när vi skulle till Maxi och satte oss i bilen hade Flisan precis släppt av sin låtsaskompis "Lykke" på förskolan. När vi väl satt där i lugn och ro berättade hon för mig med sorgsen röst att "Lyckes pappa saknar inte honom när han är på förskolan". Jag som precis startat bilen stannade den igen och flög in och berättade för M. Glömde bort när vi kom hem men när vi väl satt vid middagsbordet berättade hon det igen för Martin.
Martin förklarade noga att han älskar Flisan jättemycket och saknar henne när hon är på förskolan! Flisan blev.. ARG! för det gjorde han minsann inte alls!
Efter en stunds munhuggeri om huruvida M saknade Flis eller ej kom Flisan på att hon nog hade fel och fick en något förlägen uppsyn. Diskussionen slutade med att hon sa "men pappa du jobbar ju precis brevid mig ändå så du behöver ju inte saka mig juuuuuh"
*hih* goa goa unge..

Här är morgonens lapp :)





Allmänt
0 kommentarer