Skrikande behov
Vaknade med just ett skrikande behov av att ventilera och blogga. Igår jobbade jag från 9-21 och hade i ärlighetens namn undrat lite hur jag skulle vara när jag kom hem.. Om familjens skulle får skrapa upp trötta rseter från gatan när de hämtade mig eller inte..
I sanningens namn måste jag säga att det gick strålande. Flisan satt gömd i framsätet när jag kom med en stoor påse godis till mig och fyra småchoklad (ni vet plopp). Hon och pappa hade dessutom fixat god kall dricka till mig i bilen så nu skulle det bli fredagsmys där hemma!! Flisan var så glad att ha mig hemma att hon skakade i kroppen när hon kramade mig. Hon tycker att detta är jobbigt det är ett som är säkert. Men attans tappar är hon ändå och försöker verkligen se min frånvaro från den ljusa sidan och räkna dagar till ledighet och semester. Vincent satt och grät och grät i baksätet och ville inte alls att jag skulle gå en millimeter ifrån honom. Jag fick snällt knöka in mig mittimellan småfisarna där bak med varsin gosande hand på varje barn. Både nöjda och Vincent slutade gråta. Båda barnen berättade mycket livligt och att mormor och morfar varit och hälsat på med sin nya bil under dagen. Vincent kan ju inte förklara så mycket men han viftade med sitt lilla finger och pratade på med uppspärrade ögon. Lille mr visste precis vad han pratade om minsann!
Väl hemma gosade vi ner oss i vardagsrummet och bara kramades och var nära varandra. Min status var förvånansvärt bra och hade jag inte vetat att det var ett tolvtimmarspass jag hade bakom mig hade jag nog trott att det var precis som vilken dag som helst. Men jag trivs.. jag tror det är det som är hemligheten. Jag stormtrivs!
Arbetet är så meningsfullt och kollegorna så fina. En arbetsplats med såklart sina svårigheter men med en genomgående vilja att få allt att fungera och med en omsorg om varandra som genomsyrar arbetet. Man trivs.. så är det bara!
Gå nu inte och tro att jag ska byta jobb för det tänker jag inte göra. Men jag värdesätter det jag får vara med om just nu och försöker njuta av det. I vissa lägen känns det som att vara på en slags jobbsemester. Även en fantastisk möjlighet att få tänka över vad jag vill framöver. Det blir ju så intensivt hemma ibland att det är svårt att ens få tid till sådana funderingar. Att vara i jobbsituation får tankarna att snurra kring just arbete och framtid. Det är spänande, utvecklande och otroligt givande.
Nix ni ska jag sluta babbla.. Undrar vad denna dagen har att ge. En sak är iallafall säker jag ska njuta av den och mina fantastiska små och stora familjemedlemmar!