Dataframsteg
Kändes lite stort på något vis när jag stod och lagade mat och barnen satt framför datorn och lekte. Vincent satt nämligen med stora beundrande ögon och tittade på minsta klick som Flisan gjorde. Hon satt och berättade precis vad som hände och lillebror sken som en sol och skrattade för full hals när det kom nya sånger.
Blir så lycklig när jag ser dem ihopa. Flisan är så otroligt snäll mot sin lillebror och det går inte många minuter mellan kramarna från hennes sida. När vi kom hem i eftermiddags efter att ha varit och köpt nya polare till Riksbyggen ville hon hellre sitta och gosa med lillebrorsan än vara med och sjösätta fiskarna i akvariet. När jag smög på dem (ja det måstan man ju för att se så att allt går bra) satt hon så himlans gosigt och pratade med honom och skrattade när han försökte få tag på hennes händer och hår för att känna. Även om det kan göra lite ont ibland så är det ok med henne och inte en enda gång har hon blivit arg för att han knips.
Det ni det är syskonkärlek det.. men nu dröjer det nog inte länge tills vi får köpa ännu en dator antar jag.. Kan ju säga att nu är första stunden sedan klockan fyra som jag fått lägga tassarna på tangentbordet..