och så kom..

det där samtalet äntligen.. Tio i fem när jag gått och väntat precis HELA dagen sedan 06.15 då jag först tittade på klockan. Just då var jag i smått upplösningstillstånd med en påbörjande depression. Fyra samtal hade jag under dagen hunnit med till den där mannen.. och ett meddelande på hans telefonsvar.
Blodet liksom försvann från benen, magen knöts ihopa och jag kunde bara säga enstaka ord åt gången.. vissa kallar det visst hyperventilering..
Andnöden släppte då jag hasplade ur mig.. men hur ser det det ut då?!

"Jo, dethär kan vi nog få att fungera svarade mannen i telefonen.."

Vad han kanske inte visste.. eller visste var att de där små små orden gjorde att mitt liv på några få millisekunder
vände åt ett helt annat håll.

Vi ska bygga hus.. det är verkligen sant.. vi SKA BYGGA ETT HELT EGET HUS!!!!!!
Allmänt
0 kommentarer