Ingen

kräks inatt. Oro i sängarna men inget kräks. Pust!
Kändes hur konstigt som helst att vinka av M imorse och stanna hemma själv i bacillhärden. Lite pirrigt liksom på ett omysigt sätt. Var rädd att alla skulle kräkas och att jag inte skulle reda ut det utan få tokspelet allan. Igårkväll var det ju kaos när barnen kräktes om varandra och man hann inte torka upp förrän det var färdigt igen.
Tack och LOV att det (ta i trä) hittills gått bra!
Flisan vaknade tidigt och var törstig. Gav henne lite saft i taget så hon skulle vänja magen. Kroppen var så liiten, blek och tunn där hon stod och drack. En stund senare vaknade Vinceprinsen och var lika törstig han. Fast han kunde ju inte förklara utan var bara arg och himskans frustrerad. Han gick det inte att ta lite i taget med utan han fick dricka sig otörstig. Risken hade annars varit att han skrikit så han kräkts tänkte jag.
Efter liite gröt och banan (Flis en halv och ingen gröt) Vince en portion gröt och en halv banan.. som det brukar alltså ;) Stoppade jag ner båda i ett skumbad och satte mig på vakt för att vara redo för första ulken.
Men.. den kom aldrig.. stora gäspar kom dock från Vinceprinsen och nu sover han sedan tio minuter. Flisan fick gå ut rejält påpälsad och gunga sin docka Molly i nya babygungan.
Så här sitter jag.. lite skakig och illamående och väntar på bilen som kommer om en stund. Känns som en torftig trygghet att ha bilen hemma om något skulle hända.. Vet inte vad men sedan Vincent åkte in på barnakuten plötsligt när han var liten har jag alltid en ångestklump i magen om jag är hemma med sjuka barn utan bil. Fånigt Yääässs I knöööw men jaja.. sitter kvar som en tagg.
Gud vad tacksam jag är att iallafall morgonen blev lugn.. men gud vad jag känner mig liten, osäker och ensam.
Skulle behöva en varm kram från någon jag tycker om..
0 kommentarer