Hann ju..

inte skriva så mycket igårkväll som vanligt. Men idag är jag tillbaka back in buisiness igen medan Vincent, ja han (håll i er..) han sover sin förmiddagsslummer i vagnen.
Tokunderbart att det fungerar så fantastiskt bra med rutinerna just nu. Har funderat på att köpa boken om utvecklingsfaser som jag lusläste när Flisan var liten för att vara rustad när de kaosar men som vanligt är tanke och handling, sedan jag blev tvåbarnsmamma, ganska långt ifrån varandra ;)
Rutinerna sitter iallafall som en smäck nu! Sova åtta, mat tio, mat tre, mat sex-sju, slummer till åtta, upp busa träna nacken och POSSAS!
Sova ungefär tio halv elva, mat tolv, sova.. ja sen har jag lite dålig koll på tiderna men det funkar liksom bara. Ni vet.. man ser han är trött och tjoff ner i vagnen och så tadaa så sover han. Mirakel!

Igår var det en ganska tuff start på dagen efter en sömnlös natt. Ingens fel egentligen bara fyra personer i ett ganska litet hem som turas om att vakna och störa varandra. Suck.. Vännen Jenny ringde toklycklig klockan åtta över att hon hade en ledig dag som hon ville spendera med oss. Jag var groggy, minns knappt vad jag sade, men hit ville jag ha henne pronto iallafall det var en sak som var säker!
Med Jenny kom även Daisy samt Jennys oanvända bakis som jag lockat henne att köpa förra våren. Hade utlovat bakiskurs och nu skulle denna alltså hållas.. i mitt hem.. med två småfisar på två och ett halvtår.. och en pyttebebis.. och en katt som den ena tvåochetthalvtåringen har utvecklat en sanna kärlekshistoria med. Dessvärre mot kattens vilja..
Hahaha VILKEN KAOS men gud så kul vi hade! Blev två bröd bakade och ett helt gäng dinkelhamburgerbröd. Dessutom kom M hem mitt i röran och fick passa småfisarna medans jag och Jenny bara lämnade hela kaoset bakom oss och drog till vår absoluta favvobutik Emmaus och shoppade loss. Eller.. Jenny shoppade jag jag tittade mest..
Kom på när vi satte oss i bilen att jag såg ut lite som ni vet.. den där ensamstående flerbarnsmorsa på campingsemester.. Urtvättad ostruken mammablus, för små trekvartsjeans, barfota i dofflor, osminkad, håret i oformligt burr.. men vet ni vad.. Det värsta var att jag tokbrydde mig inte ett smack..
Men just där i bilen mindes jag plötsligt kommentaren jag fick på en kick off vi hade på jobbet för tre och ett halvt år sedan. Vi skulle beskriva varandra och Cicci var "den piffiga" alltid fräscha med matchande kläder.. Herregud ja det stämde verkligen bra.. då.. men inte nu..
Något hände på vägen både med mig och med kläderna. De blev.. oviktiga och ersattes merd en sjuhelsikes kärlek för mina barn som totalt överskuggar mitt intresse för piff.
0 kommentarer