bilen på vägen hem från Degeberga. Allt är grått, vått och disigt. Kommer på mig själv att tänka att hela sommaren gått nu.. den vi väntade på.. Känns konstigt och näst intill overkligt att tiden kan gå så oerhört fort. Vincent sitter där framme och sover så gott och jag kan se vilken liten individ han redan blivit. En gudars snäll liten parvel som mycket sällan gör så mycket väsen ifrån sig. Matglad till tusen är han redan och bangar aldrig för ett gott fniss eller två. Favvisen är pussbus från tårna och upp i halsgropen vilket får honom att skratta så han knappt får luft. Tänk så fort tiden går.. skrämmande fort.. men undrar vad detta är-- Flisan gråter och har dragit av sig strumporna.. fötterna är alldeles fulla med små små prickar?!?! återkommer