Sitter och
Lilleprinsen sover så gott inne i sängen efter att som vanligt ha blivit nattad i babybjörnen. Funkar så himlans bra den där nattningsproceduren och är en riktig stressreleaser efersom jag kan plocka undan tvätten samtidigt som han somnar. Två flugor i en smäll alltså och en sak mindre att göra för mig när han väl somnat vilket är skönt. Flisan åkte till förskolan imorse. Vaknade av sig själv när jag ammade Vincent vid sex och låg och pratade med mig och lillebror tills pappa hämtade henne vid sju. Hon var så go.. såg fram emot gympan och gosade sin lillebror så himmelens kärleksfullt. När väl pappa kom blev hon väldigt förvånande jätteledsen och ropade hjärtskärande efter sin mamma. som.. gjorde helt fel..
Tog henne i famnen gosade och kramade och hade säkert minst lika mycket separationsångest som hon hade. isch.. skulle velat stoppa ner henne i sängen igen och bara behållit henne där min älskade lilla storstrumpa.
En halvtimme senare hade Vincent vaknat till ordentligt och ville inte alls somna om. Nappen var fel och han fnissade hellre än vilade om man säger så..
Jag gick ut för att hämta Flisan som precis skulle knata iväg till förskolan med cykelhjälmen på svaj. Hon klappade lite på fickan och gav mig en stooor hård kram. Igårkväll lade jag ett kärleksbrev i hennes ficka innan jag somnade. Klippte ut ett litet hjärta och skrev:
"Mamma älskar Flisan. Kom ihåg att vi har kärlek. Saknar dig reda ha nu jätteroligt på gymnastiken."
Flisan log sitt finurliga lilla leende och knatade lycklig iväg med pappa. Kändes som att kärleksbrevet var en bra idé.. men jag saknar henne verkligen så att det kniper idag..
Nope nu är det grötdags!
