Min mage..
Ont men underbart.. man blir ju nästan lite maschokistiskt lagt med lillfis i magen.
Storkruttan avlämnades på dagis imorse klockan tio i nio. Avskedet blev dramatiskt och på väg ut till bilen hördes från knähöjd:
"Mamma, hämta pappa ska vi göra mamma, hämta pappa, MIN pappa."
Hon var smått desperat på rösten och när vi gled in på förskolegatan hördes ett nytt tjut från baksätet..
"Neeej, mamma inte här, inte förskolan!!!"
Men.. måste man så måste man och med tårarana rinnande och till illvrål lämnade jag till slut över henne till förskolepersonalen och gick. Pallade inte med att vända mig om och vinka.. men fick ångest och backade och vinkade. Hon såg inte mig.. hon gallskrek med stängda ögon. usch.. måndagar är inge kul.. Ska försöka hämta henne lite tidigare ikväll istället bara jobbmötet på min denna "lediga dag" kan avslutas i tid..
Nä nu ska jag gå och äta!
Stackars Dig, Cecilia, och stackars Felicia. Det är svårt för er båda.
Kram från medlidande moster och mormoster Sara