Men jag är ju hopplös..
Plötsligt upptäcker jag till min stora fasa att jag inte är ensam i universum samt att det faktiskt finns ljus i tunneln. Evighetsveckan som inte ens var en hel vecka nådde till slut fram till sin ände och här står jag med en förvirrad blick och känner mig helt tappad bakom en vagn. Men hey.. jag ska ju till Helsinborg och träffa gammal vän imorgon och mitt i allt har jag helt glömt bort att svara på mailet hon skickade för en/två veckor sedan om vi kommer. Sedär jag har inte ens koll på när hon skickade mailet..
Nu kommer vi till den stora undran om hon tror att vi kommer eller inte.. och ja just det ja.. Jag lovade ju ringa när vi var på väg eftersom jag aldrig varit i lägenheten i Helsingborg.. Men, telefonnumret, ja det har jag inte längre och på eniro eller hitta finns det inte heller. Suckelisuck vad trött jag blir på mig själv ibland!
Lösningen blir nog att jag och storasyster ger oss iväg imorrn iallafall, lite på vinst eller förlust. Mobben har jag med i väskan om hon mot all förmodan skulle få för sig att svara på mitt smått desperata ursäktamigmail från ikväll. Och adressen har jag ju och finns nu inlagd i GPS'en.
Ja, går det så går det och vi dvs. storasyster och jag är inte de som bangar för lite äventyr. Hittar vi inte henne så får vi väl ge oss ut på lite äventyr i Helsinborg helt enkelt!
Det sista storasyster mumlade ikväll innan hon somnade på min arm med en hand på lillebror och en hand i min var... "mamma leka lekplats imorgon, snälla.. barn tycker om att leka med snö.."
Så ja.. vi har ju att göra om plan ett falerar ;)