Ponera att..
Ponera att du säger Ja! Släpper ut de små välartade kidsen, tar en slurk till och kopplar av.
Ponera sedan att de välartade barnen plötsligt kommer på en sak att fråga. Mycket viktig för dem kanske inte riktigt lika livsavgörande för dig.
Ponera att de plötsligt bestämmer sig för att gå in från den egensnickrade sandlådan med blöt sand. Ponera att barnen är 2,5 resp 1,5 år och inte riktigt har lärt sig hållfasthetslära på blöt sand och rosa kläder.
Ponera att du hör frågan:
"Mamma får vi komma in?"
Ponera att du precis pratat obarnvänligt roliga snuskigheter med väninnan och att du genast automatsvarar "Ja! utan att tänka dig för..
Ponera sedan att du därefter kan följa ett väl upptrampat sandspår, likt ett saftigt viltspår, lagt av ett helt dagis med nysandade vilda minisar. Ponera att du då plötsligt försöker leka coolaste mamman inför din väninna och lamt utbrister. "Nämen det gör inget" varvid du i huvudet förbannar dig själv för din tantsnuskiga hjärna och kaffeabstinens..
Ponera att du när väninnan lämnat brottsplatsen coolt fortsätter med att slänga in alla sandade kläder rakt in i tvättmaskinen för att desperat hinna dammsuga innan babysimmet börjar..
Ponera sedan att du en vecka senare fortfarande tar ut läckert prickiga tröjor med sandpappersfeeling från torktumlaren..
Ponera det..
Brottsplatsen..
