Fick precis

Tokspelet Allan på allt..
Försökte få i Flisan medicinen vilket såklart gick åt skogen. Hur f-n ska man kunna tvinga i en tvååring medicin själv när hon verkligen vägrar. Man mår SKIT av att hålla fast och tvångspressa ner sprutan i halsen på henne samtidigt som hon gallskriker och ser panikslagen ut i ögonen. Jag FIXAR det bara inte! Känns verkligen som övergrepp på henne!
Slutade med att hon, precis som igår, kräktes upp allt på köksgolvet.
Hur fasen klarar alla andra eminenta föräldrar detta moment?? Vad är det som gör att jag inte fixar det.. Jag är VÄRDELÖS på att ge medicin VÄRDELÖS. Kände mest att jag ville gråta själv när jag efteråt låg på golvet och torkade kräks med en otröstlig Flisa brevid.
Undrar verkligen hur alla andra klarar detta.. och vad fasen det är för fel på mig??!

Efter kaoset lade sig lugnet när jag åter bäddadde ner oss i sängen. Olyckligt nog har vi båda 38 i feber idag så vi är nog inte så pigga någon av oss. Min syster ringde mitt i smeten och frågade vad det var som hände. (jag lät nog inte shiny daisy på rösten..) Fick så nog av att låtsas som att allt är så jäkla bra så hon råkade få höra allt precis som det är. Jag är en sjuk blivande tvåbarnsmamma i åttonde månaden med en mamma i respirator som jag inte vet kommer klara sig de två månaderna som återstår innan hon blir mormor igen. Jag har dessutom tillbringat två dagar på akuten med min dotter den senaste veckan samt en dag på joruläkarcentralen igår där det konstaterades att hon inte fick ordentligt med luft. Dessutom har hon inte ätit på en hel vecka, mer än några fåtal skedar joggi, och har verkligen tappat en hel del i vikt.
Orolig och full av arg förtvivaln är liksom bara förnamnet hur jag känner.

Syrran blev nog ganska paff efter min lilla utläggning och ville genast tvinga mig att ta hem Martin. Det ville såklart inte jag och det hela slutade med att jag nästan skällde på henne.
Suck.. det var ju väldigt balaserat och bra gjort av mig..

Kräkset är iallafall upptorkat från köksgolvet nu och vi ligger i sängen alla tre; jag, Fliselisan och Pippi. Har sjukligt dåligt samvete för att jag fick min älskade unge att kräkas upp medicinen. Fast jag vet att jag inte borde så känns det verkligen inte ALLS bra.
Älskar ju min lillstrumpa så det gör ont.. vill absolut aldrig tvinga henne och göra henne förtvivlad och rädd för MIG som är hennes mamma. Jag ska vara trygghet och kärlek inte tvång och övergrepp.
Usch.. varför kan de inte bara göra stolpiller av allt så man slipper dessa hemska, hemska situationer??

Nä nu ska jag krypa ner brevid min älskade lilla hostiga lillskrutta och pussa på henne.
Sen får jag nog ringa syrran..
0 kommentarer