Att läka tillsammans..
Ja gud så skönt det varit!
Om man ska se det positivt så tror jag att man lär sig ganska mycket av en sådan här händelse. Man lär om sig själv, hur man reagerar i kris och samtidigt hur man i framtiden kan hjälpa personer som hamnar i liknande situationer.
Att bara finnas till.. Ringa fast man inte orkar prata, skicka sms och visa att man finns där.. Orka lyssna när man bryter ihopa och storgråter i luren utan tveka att lägga på.
Vilken hjälp det ger..
Det som inte hjälpt är att spekulera om framtiden och förklara olika scenarier om hur det kan komma att bli.. Det är bara tärande och fruktansvärt jobbigt att höra.. Det finns INGEN som vet hur utgången av allt detta kommer bli och det finns INGEN som just nu vet hur mamma har det, därför menar jag att det även är helt meningslöst att spekulera i.
Det enda, enligt mig, vettiga att göra är att ta dagen som den kommer och glädjas över de små framsteg som hon gör!
Jag vill fortfarande helst av allt skrika och gråta.. ja nästan slåss av ren frustration. Men det har blvit bättre.. så mycket bättre. Tålamodet finns ju inte riktigt där än kan jag ju säga utan minsta lilla får mig helt ur balans. Hoppas och tror att det ska vända när jag förhoppningsvis slutar vara så jekla förkyld som jag varit sen igår. Längtar nästan tillbaka till jobb och grå vardag igen..
Hej Cicci!
Har hittat hit till din nya blogg!
Så fruktansvärt hemskt det som hänt din mamma. Håller tummar och tår för att hon ska bli bättre och bättre.
Ibland när man känner att man inte orkar mer så är det helt okej att bara gråta och bryta ihop, det gör att man orkar gå vidare. Man har så mycket kraft inom sig som man inte känner till men som kommer fram i krissituationer.
Stor kram och grattis till din kommande familjemedlemmen.